att räntor å skattefrälsehemman eller sådana räntor, hwilka genom köp, byte eller gäfwa kommit från kronan i enskild persons hand, äfwensom kronotionde, hwilken åtföljer patronaträtt inom wissa församlingar eller under annan enskild eganderätt innehafwes, wid afskrifningstidens början skola af staten inlösas, räntorna efter 1872 års tareringswarde och kronotionden, sedan def wärde; efter medeltalet af 1864—1873 årens medelmartegångsprie med tillagd forsellönsersättning af 8 öre kubikfoten för råg och torn och 6 öre tubitfoten för hafre, blifwit kapitaliseradt efter fem för hundrade, med det salunda erhållna tapital: belopp; att, där mwederbörande ränte: eller tiondeegare ide atnöjas med förutnämda lösningspris eller wärdet a skattefralseranta ide är i 1872 års tare ringslängd uptaget, inlösningspriset skall beftämmas af tre goda män, af hwilka k. bsyde, å tronans wägnar. samt ränte: eller tionde-egaren utse en hwardera och domstolen i den ort, hwarest räntan eller tionden utgar, den tredje; att för werkstallighei häraf, förteckningar å ej mindre alla ännu kvarstaende fralserantor än och nyss omförmälda tionde, uptagande fa wal ränte: och tiondezegare fom de hemman och lägenheter, fråu hwilta räntorna eller tionden utga, skola af håradsstrifwarne uprättas och, efter granfining i wederbörande landskontor, af k. bfhde insandas till k. kammarkollegium, fom, sedan darstades blifsvit utredt, hwilka räntor och tionde äro af beitaffenbet att böra inlosas, samt uträtning öfwer tiondens kapitalwarde blifwit werkstald, härom med delar underrättelse ät k. bfhde, hwilken det aligger att om inlösningen gå i forfattning; att de salunda inlösta rantorna och kronotionden ffola omsattas, enligt föreskrifterna it kungörelsen 11 maj 1855 och t. förordningen 23 juh 1869, samt till tronan utgöres med rätt för wederbörande egare till den afskrifning, jom i afseende a rundskatt af ffatte: och fralje-hemman i allmänhet fagdt är; att räntor, fom äro af frälfeffatte natur eller äro med dessa jämförliga, ffola, för få widt de äro i jordeböcker och råkenstaper uptagna, därutur uteslutas, utan rubbning i öfrigt af styldigheten att desamma utgöra; att hwad nu k. förordningen 10 april 1810 är stadgadt därom, att fräljeräntor skola anses och behandlas sasom fast egendom, uphä wes, likasom afwen ej mindre k. kungörelsen 17 maj 1861, ans gående försaljning till skatte af wissa Danwiks hospital tillhöriga hemman, än och k. kungörelsen 11 september 1863, angaende försäljning till skatte af de Halländska kyrkohemmanen; dock må egare af frälseränta fortfarande under tio är, räknade från afstrifningstidens början, åtnjuta den förmansrått till rantans utbekommande, som nu är honom tillerkänd, och darefter genom inteckning, som i laga ordning förnyas, försakra fig om tillgodonjutande af en lika förmansratt; att egare af hemman eller lägenhet, hwars grund ifatt enligt hwad ofwan ar sagt skall afskrifwas, ma nar som helst under afskrifningstiden frikopa fig från styldigheten att utgöra grundstatt, medels inbetalning till statswerket af ett belopp, motfwarande det efter en rantefot af fem for hundrade uträknade kapitalwärdet å den wid friköpande ännu icke afstrifna del af rantan; börande anmälan härom ite hos k. bfhde, fom sedan uträkning å inlösningssumman blifwit sökanden meddelad och beloppet däraf i landtränteriet nedsatt, föranstaltar om behörig anteckning i jordeboken oc anmäler förhållandet hos k. kammarkollegium; att presternes utlagor, därest ide desamma fule anses böra afstrifwas oberoende af huru i afseende å grundskatternas eftergifwande må komma att beslutas, siola wid afstrifningstidens början helt od) hållet eftergifwas samt ur jordeböcker och räfenstkaper uteslutas; att alla i jordeböcker och räkenskaper förekom mande anordnade ränte: och tiondeanslag, för hwilka