12 7 FYRIS) CVSSEM SVS VVS VY WYLYr nadsfullt erkänna, atl h. k. h. prinsen af Wales redan har lagt i dagen de sällsynta intellektuela gåfwor, som tarfwas för att upfylla dessa tonstitutionela pligter. Om den förlärliga tyfonen (hwirfwelwinden), som rasade wid Kinas kust natten emellan den 23 och 24 sept. omtalas: Barometern föll få fmåningom ett tum från tl. 1 e middagen till 1 f. m. Tyfonen rasade från kl. 11—12 e. m. till följande morgon kl. 5—6. Den slada som anstäldes så wäl till lands som till sjös, war utomordentligt stor. En mäng slepp, bland hwilka twå stora ång: fartyg, fom lägo på Hongtongs redd, gingo förs lorade, och en mängd passagerare på dessa miste lifvet, på den ena, en fpanit ångare Albay, ej mindre än 90 perfoner. En stor mängd hus blåste ned, och en ofantlig slada förorsakades på få wäl offentliga fom enftilda bygnader, dela därigenom att taken blåste af dels genom det höga mwattenftåndet (wattnet stod en fot högt i husen mid hamnen). — En brefstrifware sirifwer den 26 sept. från Hongkong bl. a. följande om denna :tilldragelse: Det är mydet intessant att fe ännu en tyfon (jag har fett twå), men jag har ide alls hört någon, fom haft lust att fe ännu en. J det rum, hwari jag strifwer detta, är en förslracklig stank af lik, fom blifwit upkastade på stranden; det är en lukt, som man icke glömmer. Och dock bor jag f. n. langt upp i staden; men kan däraf första, hwilken behaglig lukt det måtte wara wid min gamla bostad, fom ligger ända nere mid firanden, och utanför hwilken man hwarje dag fan fe lik upkastade. J morgse sag jag 3 förutom 2, som man höll på att föra bort. Ett lik såg jag flyta på wattnet. naturligtwis war det mycket up: swäldt. Ett snöre, fom liket hade om lifwet (fi neserna pläga bruka detta att hanga sin penning: pung i), wisade tydligt, huru mycket kroppen ups swält efter döden. Förlusten af menniftolif blott här i Hongkong måste anslas till minst 1,000, och ifadan här i staden till minst 40 millioner fr. J Macao har olyckan warit ännu större, emedan en slara röfware (af hwilka wi för öfrigt hafwa nog bär i Hongkong) satte eld på staden och begagnade fig af tillfället till att röfwa, mörda och plundra. FJag war den ende huset, som förr fett en tyfon. Churu jag wäntade en sädan, gick jag i säng om aftonen, men mäcktes fl. 12 af ett buller och os wäsen, hwartill man fällan fan höra maken. Vin: den wralade — detta tror jag är det bästa ut: trycket — men under dess wral kunde man höra männistoröster ropa och slrika nere wid sjön eller en massa taksten åta ned eller fönsterluckor smälla innan de löstes från fina hatar och nedjöllo, eller kunde man på afftånd höra braket af en nedstörtande veranda. Till råga på förwirringen slocknade ga: jen. Aldrig har jag warit i ett sådant bedmörfer. Jag höll ett hwitt kläde strax framför mina ögon, men kunde icke fe en stymt däraf. Kl. 3 tröstade jag de andra herrarne (jag fann dem alla på trappan) med att de nu maste wara förbi ertersom tyfonerna ide plägade rasa mer än 2—3 timmar. Sa fade man förr i Hongkong, nu fär ger man det inte mer, ty denna warade till ljusan dag. Kl. I gick jag emellertid åter till sängs, Sangen gungade upp och ned och) gaf ätftilliga sma stötar, när winden ftatade om huset. Jag erfor samma kansla, som om jag legat od fofwit ofwanpå majtineriet på ett angjartyg. I fidorummet hörde jag winden rigtigt roa fig; den bade där lösgjort fönsterhakarne od) krossat rutorna. När jag om morgonen gid ut, stod mwattnet mig högre än till tuåna. Wid stranden war nästan farligt att gå eller rättare wada, emedan wattnet graft många djupa Häl i marken, om man tunde lätt fjunfa ned i dem, om man ide war försigtig. Det aläste ännu gansta hardt, och rägnet slog en i ansigtet, tändes det som nälstyng. Jag sag stora stenar, så stora att 15 man knapt kunde lyfta dem, slungas många famnar från sin ursprungliga plats. Straxt utanför mitt fönster kan jag se masterna af twå ångare stå upp öfwer wattenytan, oc emellan dem står ett stepp, fom kastats upp på strandbädden.