Snart sprakade lågan muntert och uplyste med sitt röda sken en vidsträckt krets, hvaruti snart Aldrigfull, Lachner och Binder inträdde. — Ändtligen äro vi nu alla samlade, sade paliermakarens brorson glädtigt, och jag kans hålla mitt föredrag. Fröjden er, bröder, vi äro lyckaus skötebarn. Vi törstade efter bragder mera än efter drufvans gästa safter, och nu bjudes oss tillfälle att i fulla drag släcka vär törst. Vi få inlåta oss uti ett basardspel, därvinsten blir stor. Sannolikheten af seger är visserligen ej särdeles stor; men så är nöjet som erbjudes oss, desto större. II6ren och förvånas! Westmaier framstälde uti ett kort tal för sina lyssnande kamrater general Löwenwalds förslag och frågade dem, om de ville deltaga i företaget. — Det är en verklig Uriabeskickning, förklarade Lacbner. Man skulle verkligen kunnat tro, att vår vän Löwenwald af gammalt agg dömt mig och er, mina vänner, till döden och ville låta exekutionen verkställas med pressiska kulor. Deu som inlåter sig uti ett sådant företag, måste vara beredd på allt. Betänken detta noga. Går ni andra, vill jag ej undandraga mig, — Må röstpluraliteten afgöra, svarade Binder. Jag misskänner ej företagets faror. — Bröder, mig behagar företaget, lydde Aldrigfulls mening, och jag anser för en hederssak att visa generalen, hvad ett godt kamratskap är i stånd till, — Om faran vore ännu större, skulle jag ej rygga tillbaka för den, röstade Hauswald,