Kejsarinnans Grenadierer. Historisk roman af Theodor Scheibe. Öfversättning för eSundsvalls Tidniag N. K.n (Forts. från nr 131.) — Nåzot-af betydenhet måste verkligen hafva tilldragit sig. efter som den lugne Westmaier blifvit så upspelt. Westmaier förde Hausvald till vaktelden vid marketentarebaracken. Vid denna eld plägade vanligen uaderoffiserarue samla sig; men nu låg ingen där utom en musikant vid regementet. Da grenadiererna väckte honom och ville tvinga honom att stiga upp, visade det sig, att han var fullkomligt berusad. — Åtven en drncken har öron, som kunna blifva farliga, sade Westmaier,, Kom Hauswald, så skola vi anvisa honom en annan hviloplats. De båda grenadiererna buro den medvetslöse musikanten ett godt stycke trån elden och nedlade honom på den ljungbeväxta marken, hvaräst han fortfor att sofva. Då lågan var nära att slockua och Westmaier ej fann något annat bränmateriel i granskapet, gick han bort till marketäntarebaracken och tog, utan att bry sig om bundens skällande, de i marken nedslagna fötterna till en lösbänk, och kastade dem på elden. Hausvald klandrade honom därför; men ban svarade: — Den som tänker på stora ting, fäster sig ej vid småsaker. v