Fundshall d 19 Rovemher. De upländssa runstenarne — yttrar en förf. i Göteborgs Handelstidning — hafwa wigt ej endast i språkligt hänseende, utan och historiskt. Ännu under de twå första kristna århundradena måste upländingarne hafwa warit ett mycket rör: ligt slägte, lifwadt ar den gamla hednisla äfven tyrsoch fämpe-anden. Manga runstenar tala om män, fom dragit till Grekland och dött där eller deltagit i härnader på Englands jord eller med en Jngwar styrt öster ut i leding eller aflat fig aoda i Gardarike En upländsk Ragwald från Eds socken war härhöfwidsman i basantijia riket; en Geire från Haggedy tillhörde den lifwakt af ut walde kämpar, tingalidet, som de engelste fo nungarne under första hälften af elfte århundradet hade samlat omkring fig. På en runsten i Tolfta socken prisa sonerna Nadulf, Funden och Anund sin hädangåugne fader Kare Hugson för hans mäls talighet — en egenslap, fom fran de äldsta tider intill dessa dagar ej warit sallspord hos Sweriges allmoge. En runristare Torbjörn kallar sig sjalf stald — oc) om slsaldekonstens idkande i Upland witna instrifter på fornyrdalag. En Asur, son af en Håkan jarl, omtalas fom wikingawäktare, hwarmed förmodligen menas landwärnshöfding mot främmande wikingar. En af runslrifterna påminner med raderna Här må stånda sten inwid wäg om ett liknande ställe i Havamal. En annan jormel är Häll skall stånda till mäns minne, medan menstor lefwa. En upländsk runsten som till är 1866 stod i Rasbo socken, ligger nu på sjöbotten i — Havre be Graces hamn. Säsom läsaren måhända på minner fig, fördes några swenska runstenar till Frankrike för att skyldra wid werldsutställningen ar 1867. En af dem föll wid utsteppningen öfwer bord. Det war en minnesward öfwer Sigmund, steppshöfding och en den forståndigaste bland män.