7 I: 4(0 1C( — TVI VV AHLTtUÖTDODUUUHätt getivitt att springa in i sitt rum; dit likwål äfwen Å. ins trängde under fortsatt okvadande. På eftermiddagen hade S. med handen full af stenkolstjära, slagit L. i ansigtet få att han ej kunde fe. Mel lan kl. 5 och 6 på aftonen fom Rylen till Lundgren, fom då slog och sparkade, hwarefter han utkommen i förstugan och sedan dörren blifwit stängd gripit tag uti en yxa och därmed huggit dörren sönder. Under detta uptrade woro Lundgrens hafwande hustru och de fem barnen alldeles förstramda. Dagen därpå hade R. warit inne och slagit L:s hustru, sagande, att han stulle kasta henne på elden. Flere gånger hade dessutom Ry len hotat att döda Lundgren under sädana uttryck som, att denne ej skulle få öfwerlefwa julafton; på grund hwaraf allt, L. hade anhållit om Rylens haktande. Då malet påropades woro tillstädes fåjom måls egare Johan Lundgren och hustru Marta Elisabeth. På tillfragan nekade R. til alt, sagande fig blott hafwa snast aj dem, då de warit upfäftiga och jmwärtan är lögner rent! ; war willig att er: fänna alt som war sant, och intet annat är fjant än det jag erfänner. Medgaf att han huggit sönder dörren. Sasom anledning till owanflapen upgaf han, att da Lundgrens fatt hyra bryggitugan hade det warit öfwerenskommet ehuru ej i tontraktet intaget att bryggstugan stulle af andra i huset boende få begagnas wid bat och brygd m. m., men att den dar hyndan altid nekat dem detta, hwiltet senare bestreds af färandena. Rattens ordförande till rätta wisade Rylen för det han kallade wederparten en hynda. IR. berättade widare, att han fredagsaftonen hört L. flå i golfwet och då gått in för att till saga denne, att han ej fit hugga fönder golfwet; hwarwid L. kastat en hammare i pannan på Ho: nom sa att det blef ett stort häl och blodet fors: sade. (Wid råttegangstillfället syntes ä R:s panna intet hål). Lundgren genmälde härå, att, så sant som Gud hjalpte honom till lif och själ och om man wille nära handen af honom, har ej gjort det. Härefter hördes fer witnen, som hwar för fig berattade: Torparen Olof Hellström att han som under dagen arbetat tillsanmans med L. följt denne hem; att R. då dit inkommit och huggit L. om strupen, ja att denne farit baklänges i spiseln, famt ej släpt sitt tag förr än witnet och hustrun befriade L. därifrån; att R. hotat att Enäppa dem alla ihop; att R., sedan han utkommit, huggit sönder dörren och därunder utöft de gräsligaste hotelser och fwordomar. Witnet hade ej fett Lungren flå Rylen men wäl i aft tagit att denne senare warit blodig. Riktigheten af witnets berättelse erkändes af Ry len med undantag af hotet om knäppning fom han förnekade. Skräddaregesällen Assar Rasmnssen Hade, wid jamma tillsälle fom nyss omwitnats, fett R. blodig och sysselsatt med dörrens sönderhuggande samt hört honom säga: de stlola bli olyckliga och ha fett fin sista ftund. Förut på dagen hade wit: net fett R., då L. war sysselsatt med att hugga wed, stryka denne i ansigtet med stenkolstjära. På tillfrägan förklarade witnet att Lundgrenita familjens upförande ej warit störande för öfrige hyresgäster, säsom R. welat göra troligt. Om upträdet pa lordagsformiddagen hade witnet sig ej mera bekant an att R. bultat på fönstret. Detta witnesmål medgafs af R. wara riktigt. Angusta Forsbergs witnesmål war af samma innehall som Rasmussens. Torparen P. Sundqwist från Sättna, fom foms mit till staden mellan fl. 5 oc 6 på lördagsmorgonen tillsammans med hustru Byftröm, hade jämte henne tagit in hos Lundgrens, da Rylen tillkfoms mit och bedt hustru L. öpna dörren, föregifwande att han stulle laga den. Då hustru L. därtill swarat: jag törs ej!; hade Rylen först ropat: mwågar du ej öpna dörren, din hynda! och sedan gått till fönstret, hotande att flå in det fawmtjlutligen, under pastaende att han wille baka, med en yra brutit upp dörren och burit bort denfamma, jagande att han slulle fwala hustru L. Denna maste då taga barnen med fia och gå ut i staden för att ffaffa fig husrum. Rylen widhöll, att hans mening endast warit att laga dörren. Aklagaren anhöll att så göra rätten upmärksam på den för R:s handling förswarande omständighet, att det sagde morgon warit 8 grader fallt. Hustru Byströms berättelse war lita lydande med föregående witnes. Polissonstapeln Westerlund stulle höras angående det här ofwan namnda motständ, som R. gjort mot polifen; men ransakningen afbröts däraf, att R. plotoligt föll i golfwet, afgifwande högst obehagliga laten och maste utbäras. Denna til dragelse gjorde ett högst obehagligt intryck på alla närwarande. Malet har i dag förewarit till fortsatt hand: läggning.