Sundsvalls tidning – 14 november 1874, sida 2

slå knapp ånyo. J höst ha wi äfwen fått hafwa treaturen längre än wanligt ute på bete, hwilket hwilket war en god och wålkommen hjälp för minterfodringen, enär höskörden blifwit klen här nere mid kusten. Den lär dot wara något bättre up: åt Lappmarken. Bränvinskriget. Från Färila skrifwes til SHudifswallspoften : En ansökan om bedrifwande af mindre partihandel med bränwin inom Färila socken har i dessa dagar sysselsatt def fommunal: nämd och — stämma. Trehundra kronor årligen till fattigkassan utkastades såsom lockmat, sedan kommunalnämden gifwit ansökan den första grund: liga dödsstöten; men Färila kommun war ej till salu den gången, utan ljudeligen beswarades den på kommunalstämman den 1 dennes framstälda propositionen i ärendet med nej. Ingen dijfussion. Alt war ett ögonblicks werf, ett bewis för, huru förhatlig den till lekamlig od andelig ruin ledande bräwinshandeln är inom denna kommun. Heder åt det folt, fom, waket öfwer tidens kraf, ställer fig såsom en man att mota en fin gryme maste fiende, Bränwinshandeln! Konventiklarne och Helsovården. J Nedre Ullerud i Wermland, där kopporna utbrutit, har sjukdomen wunnit spridning, bland annat därigenom, att konventiklar hållits i koppsmittade hus. På warningar mot deltagande i dylika fommankomster under den tid sjukdomen finnes i trakten, hafwa de i bönesammankomsterna deltagande fmarat, att om Gud wille stydda dem, få gjorde han det i alla fall, i synnerhet när de fomme tiljads mans för att bedja. Följden af denna tro har blifwit den ofwannämnda. Läkaren anmärker myce fet rigtigt, i en fockenboarna amnad rundskrifwelse, att en dylik åsigt ej fan kallas att förtrösta på, utan att frefta Gud (P. T.) Hittelön. En 13-årig fattig flicka i Gefle, hwilken funnit och med owanlig redbarhet till egaren återlemnade 400 kr., fick därför tyg till en HMädning od) 40 kr. till insats i lifränte oh fapitalförsäkringsanstalten. Ledamoten af Första kammaren, den 80årige irih. Sprengtporten har afsagt sig rifsdagsmannaskapet. Poströfveriet vid Hufveröd. GGerningsmannen, soldaten Alfred Bergin wid lifkompaniet af Bohuslänsregemente, bar efter synnerligen bes swärliga esterspaningar gripits i Spekerövs bergsbygd omkring 3 mil norr om Kongelf af t. f länsmaunen 3. H. Landberg. Bergin aflade, wid ett natten efter hans gripande med honom anstäldt förhör, fullständig bekännelse. Man misströstar om såwäl postiljonens som postförarens wederfående. Från Långholmen rymde i måndags twå af de wärste bofwarne bland där inspärrade fångar, Boman och Löfwendahl. Nedan dagen efter are pos de i Södertelje af den stadens polis. Från Stockholms lanssellfängelse rymde samma dag fången J. P. Pettersson, men han är annu ej gripen. Vexelförfalskaren J. A. Svensson. Wid i tisdags fortsatt ransakning inför Stockholms. rådhusrätt redogjorde hr Meijerberg hwarför han antagit Swensson som extra lärare i en af hufwudstadens foltskolor. Det grundade fig på ett betyg utgifwet af kontraktsprosten P. F Watz i Hallingeberg, hwilket Swensson wid ansökan inlemnade. Betyget innehöll, att Swensson under tjenstgöringen i Hallingeberg ådagalagt nit ordning och utmärkt underwisningofficklighetL. Sedan Swenssons förfalskningar blifwit bekanta, hade emellertid till registratorn i fångwårdsstyrelsen från prosten Watz anländt en skrifwelse, hwilken nu til rätten inlemnades. I skrifwelsen sörekom, bland annat, att Smwensjon under den tid han warit anstäld i Hallingeberg, oaktadt alla faderliga förmaningar, wifat dåliga anlag och wanor, och att han af fåfänga och lättsinne lefwat wida öfwer fina tillgångar. Det wissa är, tillsades i strifwelsen,att Smwensson under den tid han wistades här (maj 1872 — juni 1873) gaf prof på en usel karaktär utan all känsla för heder, sanning och rätt, fullkomligt döf för alla föreftällningar. Efter upläsandet af denna skrifwelse, tillfrågades Swensson hwad han härom hade att säga. Han erkände att han äfwen i Hallingeberg lefwat lättsinnigt, men påstod att han endast en gång erhållit föreställning af prosten Watz. Det war mid ett tillfälle, när han af prosten Watz erhållit 500 kr. till läns. Ett par af församlingsboarna hade gått i borgen för denna summa, och prosten Watz ytrade då att hans lefnadssätt gjorde dåligt inz tryck i församlingen. Allmänna aklagaren yrkade därefter answar å Swensson, för skilda förfalskningsbrott. De anhåängiggjorda skuldfordringsmålen i hela riket, hwilta är 1864 upgingo till 173,102 oc) år 1867 ökats till 193,085, hafwa därefter års linnen Hodagtt Anl-.