DUON —19—14. Om religiösa förhållanden i Norrland och enkannerligen i Sundswall strifwer i bref till Weckoposten en baptist, fom kallar fig Jean, sålunda: Du har dig twifwelsutan bekant, att den fria religiosa werksamheten, isynnerhet den fom utgår från baptisterna, eger i Norrland större förtroende och är på grund däraf mera fruktbärande än, jag wägar fäga det, på något annat ställe i wårt land. Wisserligen har jag hört, att en och annan be twiflar det, men jag räder hwarje twiflare til att resa dit, och han ssall få se, hwad han icke will tro. Det inses lätt, att de omständigheter, som bidraga till att gifwa denna wertsamhet en så hög ställning, äro många, men de enligt mitt omdöme förnämsta wll jag bär påpeka. Den första ar då den, att församlingarne i Norrland icke på sina predikanter ställa pa långt när få höga fordringar, fom församlingarne i södra Swerige. Under hela den tid, jag war i Norr land, hörde jag ide ex enda broder klaga öfwer att han hade hört en dålig baptistpredikant Detta tan jag ide saga on södra Swerige. Jag tror wisst icke, att de predikande bröderna i Norrland äro mera rikt begafwade, än de i södra Swerige, ej haller tror jag, att de kristna söderut hafwa siarpare omdömesförmåga, än deras trosförwand: ter norrut, men det är min öfwertygelse, att de senare ide från början want fig wid att på läp: parne föra den fländiga klagolåt, iom få lätt gör predikanten nedslagen, och fom hos allmänheten ingjuter ringaltning för hans både person och föredrag. Jag fick den upfattningen att norr ländingen (jag talar naturligtwis om de kristna) ålskar och framhåller fina predikanter, utan att därför afguda dem. Tu jag war i Sundsmall, medelpunkten för baptisternas werksamhet i Norr: land, hade jag tillfälle att samtala med åtffiliga predikanter. De fade alle, att de kände fig frie och hemmastadde öfwer alt på talarstolarne i Norr: Land, till och med på den i Sundswalls rymliga kapell, ehuru bland åhörareskaran där städse be: fann fig flera af swenska baptisternas större talare. När un förhållandet är sådant, få är det ide underligt, att predikanterna kunna werka med större kraft och wärma och att deras werksamhet för den stull winner den framgång, fom den werklig heten gör. Ett annat medel, hwarigenom werksamheten i Norrland skyndsamt gar framåt äro de talrika religiösa folkmötena. Du kan förstå, hwarför jag tallar dem folkmöte, dä jag säger, att de af be folkningen omfattas med få lifligt intresse, att öfwer tusen personer stundom samlas till fådana möten på trakter, fom ide äro få färdeles rikt befolkade. Nästan hela sommaren hallas dylika möten om söndagarne på skilda häll. Jag yade sjelf förmonen att bewista twänne sådana, ett i Esswiken i Medclpad och ett i Myssjö i Jämtland. Under den förmodan, att det intresserar dig att höra nagot om huru det tillgår på dessa mös ten, will jag gifva dig en kort beskrifning på det, hwilket holls i Esswiten. Det hölls söndagen den 26 Juli. På morgonen låg en förut hyrd ång: båt förtöjd wid Sundwalls brygga och wäntade på dem, fom ämnade från denua ftad deltaga i mötet. På beftämd tid löd signalpipan och fort därefter ilade ångaren frustande och pustande ut öfwer den för tillfället spegelblanka wattenytan, medan Sundswalls sångkör om bord afsjöng några särdeles wackra stycken. Efter ett par timmars angenäm färd landstego wi wid Esswiken. Den lokal, som för mötet war uplåten, befann sig uti ett stort sågwerk, och war snart, oaktadt sin stora rymlighet, fullsatt af mötesdeltagare. Mötet öpnades med en predikan öfver orden: J ären dyrt föpte! Därefter waldes ordförande. E ter en fort bön uplästes de föreslagne öfwerläggningsämnena och snart war öfwerläggningen i i full gång. Talarena lade mycken wigt wid nödwändigheten af att utgå ur werlden, såsom Moses, hwilken hällre wille lida försmädelse bland Guds folk, an att wistas wid Faraos hof. Dessutom upmanades de kristna att mera hängifwa sig åt Guds sak, att mera upoffra sina materiela tillgångar, att med ett ord mera allwarligt nitälska för själars omwändelse. Det kan icke slå felt, att icke sådana sanningar, warmt framhallna och ofta uprepade, skola hålla de kristne på fin post och utöfwa ett helsosamt inflys tande äfven i widstradtare kretsar. Mötet afflu2 e,m 2 2 — AT Tila .