Sundsvalls tidning – 7 november 1874, sida 3

——— ——— —— Fram utlandetJndependance Belge afslutar sin redogörelse för den förklaring, som af de i Brisselkongressen deltagande makternas ombud blifwit uudertecknad med söljande bektraktelser: Måhända är tanten på krigets afskaffande en dast en dröm. Man måste nämligen medgifwa att hwad som tilldragit sig i nittonde århundrade — få stolt öfwer fin odling, öfwer sina materiela framsteg och öfwer fina människowänliga åsigter — icke är egnadt att stärka de förhoppningar detta afseende, fom mänsllighetens meft ädla od högt tänkande andar närt. Men om denna dröm en dag stall warda förwerkligad, få flall det in. galunda åstadkommas genom förminskandet af frig: föringens olyckor och elände. Twärtom, ju flera olyckor kriget medför, desto mera afsky skall det ingifwa. Genom att förmildra krigföringen så mycket fom möjligt bidrager man till dess bibe hållande. — — — För mår del skulle wi, om wi hade att utarbeta en lag för kriget, låta den innehålla endast dessa twänne bestämmelser: Alt är förbjudet för angriparen. Alt är tillåtet för den anfallne. Frankrike, Från Paris meddelas om en förs ändring, fom är å färde i den banapartistiska me ningoflockens hållning. Det har wifat fig, att få ofta bonapartistkandidater mid fylnadswalen up: trädt med yrkande på wådjan till folket och fejfars dömets snara återuprättelse. få hafwa de blifwit slagne. Därföre will man nu slifta hållning, närs ma fig regeringen och troget understödja hennes siuäramakt och öfriga politik. På grund däraf fär äfwen Rouher komma att afsättas från sitt ledareskap, emedan han haft ett alt för öppens hjertigt program och hans plats intages af general Fleury. Äfwen skall man wara försigtigare i fina bylningar åt ultramontanismen och rikta hela fin kraft på att göra prins Napoleon Jerome mans mättig. Det är ej ännu fändt, om denna oms skijtning egt rum på kejsarinnans och den kejserlige prinsens inrådan eller om de franske bonaparti sterne widtagit den på eget bewäg; i senare fallet skulle den innebära en ytterligare farlig klyfning inom denna meningsflock. Hungersnöden i Mindre Asien har antagit försarände widd. En landsträcka, ungefär få stor som twå tredjedelar af Frankrike, har af en ens gelsman, fom genomrest den, funnits wara näftan folttom. Man beräknar de af hungersnöd och pest dödes antal till 150,000, od man fruktar til wintern ännu större förödelser. Twå eller tre få bana år stola wara tillräckiga för att af det en gång få blomstrande Anatolien, fom mwarit tur: kisla rikets kornbod och trädgård, göra en fullfoms lig ödemark Nana Sahib. Man börjar i Indien och Eng; land twifla på, att den af maharadjan Scindia arresterade hinduen är den werkliga Nana Sahib. Times of Fndia säger, att öfwerste Thompson ej är säker på fängens identitet, utan anser att han blott har likhet wed den werklige Nana. Själf nekar fängen till att wara Nana och påstår att han under inflytelsen af hunger och dryckenskap afgifwit sin betännelse. Han såger också, att han för tio år fedan äfwen arresterades, men lösgafs. mer mör sr