Kejsarlnnans Grenadierer. Historisk roman af Theodor Scheibe. I Öfversättning för Sundsvalls Tidning N. K.v l — (Forts. från n:r 130.) Lövenwald teg och funderade. Westmaier hade ganska rätt i sitt pästående, att generalen ej kände förhällandet bättre än kamrater. Furst Kaunitz hade nämligen för att ej visa det han blifvit bedragen, vid den omtalade middagsbjudningen inskränkt sig till att tala om Lachuers brottslighet uti allmänna ordalag. Som uu Lövenvald vidare visste, att Kaunitz bestämdt förbjudet Lachners åtalande för hang upträdande som major, hade Westmaiers framställning af saken mycken sannolikhet för sig. Han började alltså att tro Lachner vara, om ej alldeles oskyldig, dock mindre brottslig, än han förut förestälde sig och beslöt därför att ej motsätta sig bans deltagande i expeditionen. — Efter att han är så fullkomligt öfvertygad om Lachners heder, sade han därför till Wwestmaier, vill jag låta använda mig till hans mening. Lachner får äfven vara med. Säg till honom, att om han förhåller sig väl, blir han vid återkomsten genast fältväbel. Afven han och de andra skola, så fort möjligt är, befordras. Gå nu och tala med sina fyra kamrater. Sättet att gå till väga öfverlemnas åt er själfva att bestämma. Welsdorf ligger en