Sundsvalls tidning – 5 november 1874, sida 2

Sundsvall d. 5 Nonembet. Norrköpings högmögende ämbetsmän och bom ullspatroner ha nu beswarat konung Oskars nyli gen uttalade, gansla förständiga önstan om ett ens felt och flärdlöst mottagande stället för de yppiga, penningslukande fester, hwarmed hit tills han ans setts böra bländas. De skola nämligen för honom tillstäla en middag, hwilken, berätnad för 120 per: soner a 35 kr., kommer att kosta minst fyra tusen twåhundra kronor. Om de konungske själfwe, just de som högljudast ropa om nödwändigheten för ett folk att ega en tonung samt bewisa honom aktning och lydnad, om just desse så litet aktat konungens synnerligen tydligt till känna gifna önssan för att ej säga wilja; hwad intryck stall icke sådant kunna göra på den stora mängden af folket, som i allmänhet hållit sig likgiltig i förhållande till twisten om fonungs: lighetens wärde och gagn! Och det är ändock blott en mindre ringaktning mot konungen, den att hans egne wårdslöst behandla hans önskningar; större förolämpling synes ligga däri, att åt hela saken gifwes ett sten såsom om konungen ej werkligen stulle menat hwad han sagt; få fom om han — i hjärtat önffande lyx och festliga tillställningar — för att slå puder i ögonen på allmänheten lätsar sig afffy och undanbedja sig dylik onyttig glans, wäl wetande att hans innersta wilja nog stulle warda förstädd af dem det wederbör. Den gången då wi med alt erkännande oms nämnde konung Oskars förständiga eftergift rör allmänna opinionen, hörde wi werkligen den tanken framkastas, att alt wore ett blott spegelfäkteri, men mi afwisade utan ens ett ögonblicks betänkande en dylik för wårt lands förnämste ämbets man högeligen förnårmande förmodan. Nu däri mot må wi erkänna, att saken förefaller åtminstone något mystift, utom det att utgången wisat, att wår allernådigfte konung icke blir ätlydd af ens fina allevunderdånigite trotjenare. Det ledjammas ste är att denna ohörsamhet stulle komma att till intet göra ett klokt beslut Fångforslingen inom länet. Med afseende på den wardlöshet, som flerstädes inom länet wisat fig ega rum wid den extra fångjorslingen Sot Hela hit förvassade fånaar under forslinaen