Sundsvalls tidning – 5 november 1874, sida 2

till brottsliga anslag. Hade ej kejsarens nåd befriat honom från all vidare undersökning hade han trots sina vänners alla ansträngningar slutligen kommit att hänga. — Herr general, Lachner är den bäste vän och trognaste undersåte. Om ban någonsin blir förrädare, skall man få hänga mig hvilken dag som hälst. Att ban spelade en majors roll, kom sig däraf, att en herre, som han var skyldig att åtlyde, befallde honom det. — Han känner ej rätta förhållandet, anmärkte Löwenwald. — Nej; men jag tror ej att herr generalen känner det bättre. — Korporal, han glömmer sig och åsidosätter subordinationen. — Herr general, Lachuer har aldrig velat anförtro oss mera om denna sak, än att han blifvit af en förman befald att spela sin roll, När min farbroder hofspaliermakaren, på min begäran kom till furst Kolloredo, för att bedja honom lägga sig ut för den lifdömde, gaf han houom att förstå, att äfven andra saker än de som Lachner öppet anklagades för, lågo honom till last, men för en tid sedan mötte jag och Lachner här i lägret en gammal jude, som Lachper sedan förklarade vara furst KaunitzÄ hemlige agent, Freiberger. Denne tog då Lachner i hander och sade: — Nu är er gyunare fullkomligt öfvertygad om er oskuld. Dessa ord tyckes utvisa, att äfven de andra saker, som furst Kolloredo talade om, blifvit uplysta och Lachner betunnen oskyldig. (Forts.)