Sundsvalls tidning – 5 november 1874, sida 2

— Herr general, jag kan nämna soldater, som i anseende till dessa egenskaper vida öfverträffa mig. Med dem kunna storverk utföras. — Nämn mig dem. — Grenadieren Hauswald, som var med om vedetternas fångande och ännu sitter arresterad. — Den får han. Hvilka flera? Grenadieren Binder, som för tillfället användes uti fältkansliet. — Karlen har ju blifvit bataljonsadjutant? Ja, till namnet; men ännu står ban uptagen uti kompagnirullan och åtnjuter endast grenadiersaflöning. Löwenwald skakade hufvudet. — Välj en annan man, sade han. — Herr general, jag tillåter mig fråga, hvad där är att anmärka mot Binder? — Fältkrigskommissarien klagar öfver brist på dugligt folk. — Och herr generalen anser oss alla för förlorade, som deltaga uti företaget? — Nej visst inte; men jag vill ogerna komma i oenighet med fältkrigskommissarien för Binders skull. Dessutom är skrifvare vanligen ej tillräckligt tystlåtna. — Herr general, jag går i borgen för Binders tystlåtenhet. Generalen funderade ett ögoublick. — Får gå! sade han därefter. Tag skrifvaren om han vill medfölja. Hvem mer vill han hafva? — Fältväbeln vid sjätte kompagniet Aldrigfull samt grenadieren vid första kompagniet Lachuner.