föreskrifwa de kontroller genom tullförpassning eller på annat lämpligt sätt, som kunna finnas nödiga till förhindrande däraf, att undermåligt wirke må olofligen kunna utom länets gränser föras. Härjämte öfwerlemnande berörde ansökning, med däri åberopade bilagor, anhåller jag i underdånighet, att på det warmaste få förorda nådigt godkännande af omförmälde författningsförslag. Wisserligen hyllar jag fortfarande den af fogsstyrelsen och den s. k. norrländska skogskomiten uttryckta åsigt, att minimidimensionen på wirke, som afwerkas för afsalu och utsleppning från länet bör bestämwas till 81,) decimaltums genomskäring, 16 fot från roten, i ställe för i landstingets förs flag föreffrifna 7 dicimaltum på nämnde afftånd från roten; men då afwertningen inom länet af ungslog eller humwudsakligen sparrar ända ned till 4 tams diar meter och därunder de fenafte åren i en oerhörd grad tilltagit, därom jag i underdanighet wågar hänwisa til den wid landstingets strifwelse fogade tablå öfwer de från Skellefteå tullkammardistrikt, åren 1859—1873, till utlandet ffeppade träwaror, hwaraf wisar sig att de endast från nämnda tull: kammaredistrikt utsleppade sparrarnes fammanräts nade antal utgjort: under första kvinkvenniet 565,256, under det andra 1,606,836 oc under det tredje 3,653,868, samt endast under år 1872 431,254 od under filtlidet år 603,545, förutom hwilket antal skeppade sparrar en betydlig mängd unga träd under sistförflutna, för trädutdrifningen sardeles gynsamma winter, endast blifwit fällda och i skogen k varlemnade, för att sedan, i den mån sådant medhinnes, till sparrar apteras; då ungstogens hejdlösa nedhuggning, om gräns därföre icke sättes, ej allenast medför landets ruin utan jämwäl förorsakar en stor årlig mationalför: lust, med afseende på det ringa wärde den omogna stoqen eger i förhållande till den mogna; då det är utom alt twifwel att, fedan E tonal. maj:t numera genom nådig förordning, med hmwilten landstingets oswanberörde författnings örslag i hufwidsakliga delar öfwerensstämmer, förbjudit afwerkning för afsalu och utsleppning af ungstog i Norrbottens kän, där befintliga sparrexportörer skola kasta fig öfwer Westdrbottens läns skogar och, med tillhjelp af länens egna träwarnhandlande, slyndsamt göra på ungskogen en ända; då således efter min upfattning faran står för dörren och styndsamma åtgärder äro af nöden för hämmande af den nu pågående raftlöfa ned: huggningen af den omogna, wäxande stogen, samt i fråga komne författningsförslag blott är att anse säsom ett första steg till åstadkommande af en bättre och förnuftig hushällning med de enslilda skogarne inom länet; och då förslaget, sådant det nu af landstinget ens hälligt blifwit antaget, torde snarare hafwa ut sigt att winna riktdagens godkännande, än om ändringar eller jemkningar däri stulle göras; få twekar jag ide att i underdånighet tilftyrfa, att C. k. m:t täcktes meranämnde förslag i i nåder gilla och fastställa; förwissad som jag är, att beslutet därom skall med glädje och tillfredsställelse emot: tagas af länets befolfning, med undantag af dem, fom, af egna intressen och utan hänsyn till det allmännas gagn och sanna fördel, gerna ffulle önska, att fiogen fortfarande finge ruineras och wara föremål för deras mer eller mindre minft: gifwande spekulationer. Slutligen utbeder jag mig i underdånighet att, i sammanhang härmed, få åberopa innehållet af min till E. k. m:t den 22 september förlidet år aflåtna underdåniga strifwelse, i fråga om mifhushällnins gen med och öfwerafwerkningen af de enitilda stogarne inom länet. sa Landskansliet i Umeå den 17 okt. 1874 Axel Wästfelt. C. I. Eygneus. Landshöfding Treffenbergs åfigter, i stogsfrågan, nyligen uttalade efter hans resa i Angermanland, ger tidningen Westerbotten anledning till följande frägot: är det tänkbart att i norra Ångermanland jordbrutet fan bära fig utan att gå i hand med en förnuftig ffogsinduftri? Är det ite fast mer att antaga, att sedan skogen för everdliga tider blifwit afföndrad från hemmanen od det influtna kapitalet antagligen inom få år förtärdt, att, säga wi, jordegarne inom kort nedsjunka till torpare unz der innehafwarne af de stora stogsdomänerna? Så har det åtminstone gått på stora trakter i norra Wermland, eär det stora Uddeholmsbolaget först slagit under fig fogarna, hwarefter jorden följt efter liksom af fig själf. Från utsander