Kejsarinnans (irenadierer. Historisk roman af Theodor Öcheibe. Öfversättning för Sundsvalls Tidning N. Kon (Forts. från n:r 129. B. Sedan adjutanten efter detta meddelande aflägsnat sig, sade Lascy: — Detta är en högst ledsen affär, ty af ett inom fodret till denna hatt funnet papper ser man, att flyktingen är en spion, som på törrädiskt vis tillegnadt sig vår krigsplan och vu meddelar preussiske konungen den. Detta är en olycka lika stor, som en förlorad batalj. Hans majestät kejsareo skall högst onådigt uptaga den vårdslöshet i bevakningen, hvarigenom denna flykt blifvit möjligjord. Löwenwald bleknade, ty Lascy hade djupt sårat hans hederskänsla. — Ers exellens, sade han, jag fioner med smärta och bestö.tning, att jag skulle göras ansvarig för denne persons flykt. Det är hårdt, om en förman skall nödgas ansvara för sina underordnades fel. — Vet ni icke herr general, svarade Lascy att de underordnade äro schefens leder? Om ledet eller leden icke upfyller sin skyldighet, får den andre, som styrer dem, bära ansvaret därför. Det är soldaterna, som inbringar generalen ära; är det äfven de, som briaga honom skam. Ni har otur, min vän. MJ —