Sundsvalls tidning – 27 oktober 1874, sida 6

och drottning, vi komma med djupt nedslagna hjärtan, för att bedja om nåd för en stackars kamrat. som af krigsrätten blifvit dömd till döden och i morgon skall hängas. — Ni hörer till mitt eget regemente? frågade kejsarinnan. — Ja, ers majestät. — Hvad beter brottslingen? — Thomas Lachner, grenadier vid första kompagniet. Hans fader är död för lång tid sedan och hans moder för ett år sedan. Som ban ej har några slägtiogar, finnes altså ingen som kau åtaga sig haus sak, utom vi hans kamrater. Vi äro honom tillgifna med hf och själ, ty han är en hederlig karl med hjärta och karakter, genom de herrligaste naturgåfvor utmärkt framför mängden. Han är en laglydig och trogen undersåte, som anser för den största lycka att i sin ringa samhällsställning bidraga till landets lycka och regenthusets ära. Det intryck, som Aldrigfulls tal gjorde på kejsarinnan, var ytterst ogynsamt. Oviljan flammade i hennes blick, och vredgad svarade hon grenadieren: — Hans loftal skulle bättre träffa in på en lifdömd vid foten till galgen. Man har redan sagt mig, till hvilka svåra förseelser den man gjort sig skyldig, för hvilken ni vågen bedja. — Ers majestät han är oskyldig. — Hvem har sändt er till mig? trågade kejsarinnan, vändande sig till Binder. — Vi vågade detta steg af egen drift, genmälde denne, och tro med tillförsigt, att det ör Gud, som ingifvit oss denna tanke. Ers majestät, Lachner är oskyldig. — Och tror äfven han att, Lachner orättvist blifvit dömd? frågade hun Westmaier.: — Ja, ers majestät, svarade denne, vi hafva här bevisen på hans oskuld. (Därvid visade han protokollet och dess bilagor.) Ers majestät, vi känna vår kamrat sedan flera år tillbaka, och då vi hörde, att han för högförräderi och andra skändligbeter blifvit dömd till döden, ansågo vi genast, att domen var orättvis och sammansvuro oss därför att anskaffa de nödiga bevisen på hans oskuld, och med Guds hjälp har detta äfven lyckats oss, så att vi nu hafva i handen handlingar som tullständigt visa hans skuldfrihet. — Om ni har dessa bevis, hvarför lemnar ni dem ej åt vederbörlig domstol, utan vänder er till mig? — Ers majestät, tog Binder åter till ordet, Lachner dömdes till döden, icke till följe af hat, eller partiskhet å hans domares sida, utan emedan de blifvit öfverlistade af hans fiender. Ers majestät vi våga ej åt hans förra domare öfverlemna de bevis, hvaraf hang lif och en verlemna 42 Devis, DS IH och oh mycket förföljd frus ära och frihet bero, ty människonaturen är nu en gång sådan, att man ogerna erkänner sig bafva orätt. Måste man ej darra vid tavken, att de skulle skrida till pröfningen utan den nödiga opartiskheten, och att papperen möjligen skulle företagas till pröfning först då, när vår olycklige kamrat redan uphört lefva! Det var denna tanke, som förmådde oss till den förmätenhet att med våra papper framtränga ända till thronen. Lachner befioner sig sedan i går uti förevisningsrummet och skall, enligt domen, i morgon dö. Nåd! — Tala ej om nåd, när ni begär rättvisa, genmälde kejsarinnan, rörd. Nåd kan endast komma i fråga efteråt i fall era bevis äro otillräckliga men dock bevisa någon del af det, som i därmed afsen. Era papper skall undersökas, och det genast. Vänden er till kejsaren, hvilken oinskränkt kommenderar armeen. Han är både rättvis och insigtsfull. Maria Theresia vände sig därpå till sin handsekreterare med orden: — Låt föra grenadieren till kejsarens förmak. Örverste kammarjunkaren skall för hoframställa deras ärende jämte min anhål. lan, att han genast. om han därtill har tid, skall pröfva deras skrifter. — Härpå sade hon till grenadiererna: — Jag övskar att få höra, det ni ej en0