tunne?. Läser man upsatsen, finner man att den redogör för besluten å werldspostmötet i Bern. Slutorden i redogörelsen äro fatta få, att de, likasom öfwerskriften, falla särskildt i ögonen, och lyda dessa ord sålunda: Ala twifter ffola flitas genom ffiljedom. Statsrevisionen o. skogsstyrelsen. Granffningsmännen hafwa färssildt fast fig wid styrelsens åtgärder i fråga om sörsäljning af slerärig aftvert: ningsrätt å kronoskogar och lemna däröfwer högst intressanta uplysningar. Ur dem meddela wi här ett sammandrag för norra delen af riket. År 1869 såldes på offentlig auktion 63,000 träd, däraf 6,300 stadade, år 1870 — 238,700 träd, däri ej inberäknadt ett parti stadade träd från Karlstrands kronopark i Gefleborgs län; år 1871 steg förfäljningen till 406,000 träd men sjönk år 1872 til 48,600 och upgick år 1873 till den högst betydliga summan af 2,200,600 träd. Högsta anbudet pr trad utgjorde år 1869 3 kr. 77 öre, år 1870 2 kr. 73 öre och år 1873 4 kr. Det obetydliga antalet af år 1872 sålda träd förmådde granfiningsmäns nen att anställa närmare undersökningar od) de funno då, att en den 27 september 1872 inför kgs bfhde i Jämtlands län hällen auktion å dylik flerårig afwerkningsrätt warit först den 9 i jamma månad af stogsstyrelsen kungjord. Od wid nog: grannare efterseende funno reviforerna att i allmänhet auftioner å ganfta betydliga wirkesbelopp blifwit få fent kungjorda, att tillräckligt tillfälle ide warit lemnadt hugade spekulanter att taga kännedom om de ifrågamwarande ffogarnes beftaffenhet, i wissa fall knappast att från födra eller mellersta delarne af rifet hinna till afwerkningsorten framkomma. Så har, förutom ofwannämda fall, där blott en tid af 18 dagar warit fpefulanterne förunnad, en den 30 oktober 1869 hållen auktion kungjorts sörst den 28 september samma är, en auktion af den 14 maj 1873 kungjorts den 7 näst förut gångne april och en annan af den 30 oktober 1873 först den 25 september. Då i dylika fall en spekulant mäste taga hänfyn till ide endast trädens dimensioner och mer eller mindre friffa tillstand, utan äfven de större eller mindre swårigheter, som må förefinnas för timrets utdrifning, flottning och transport, ligger det i sakens natur, att, om icke tillräcklig tid finnes lemnad för inhemtande af uplysningar i berörda hänfeens den, en spekulant maste instränka sitt anbud inom en sådan summa, att han äfwen under de mest ogynsamma förhållanden fan påräkna winst. Wid den första af ofwan upraknade auktioner utbjöds afwerkningsrätten till ett parti af 15,300 träd, dära ej erhölls högre anbud än 1 fr. 65 öre för hwarje trad, wid den andra försäldes afmerfningsrätten 63,000 träd efter 3 kr. 77 öre, wid den tredje 18,000 träd, efter 2 fr. 97 öre od) wid den fjärde 800,000 a 1,100,000 träd efter 1 fr. 8 Öre, utom, i sistnämnda fall, elfrensningstostnader till belopp af 325,000 kr. På grund af hwad sålunda förekommit, oc) då det synts revisorerne ide vantagligt, att wid flere af dessa auktioner högre pris kunnat betingas, i händelse tillräckligt radrum was rit spekulanterna beredt, hafwa revisorerna welat fästa upmärksamheten på wigten däraf att autktioner af förewarande beftaffenhet må i god tid förut kungöras. Statsrevisionen och våra krigsfästningar. J granstningsberattelsen läses följande om twa af rikets förnämsta fästningsbygnader: Wid besöket å Karlshorg bestego revisorerna det på 16,830 fots afstånd från fästningen belägna och 465 fot höga Waberget, för att rörmwisfa fia, huruwida detsamma genom fitt läge fan för fäftningen innebära fara. För revisorerna syntes det obestridligt, att detta berg, till hwars högsta delar farbara wägar föra, i följd af det nya artilleriets ökade slottwidd, numera beherskar wigtiga delar af fästningen, och att fördenstull def grannskap måste framkalla åtgärder, fom erfordra ytterligare foftnad. Revisorerna tilltro fig ide att funna säga, hwad fom wore till den ändan lämpligast att göra. antingen befästa Waberget eller medelst ytterligare jordbeklädnad förstärka eller stydda de redan up: förda fästningswerken och bygnaderna. Det senare alternativet stulle, om det i öfrigt anfes tilfylleftgörande, sannolikt medföra en jemförelsewis mindre kostnad än det förra. För få widt revisorerna kunnat bedöma, mot: swara befästningarna wid Fredrifsborgsfundet till fullo nutidens kraf. Den nedre liniens grofwa pansarbrytande kanoner hwilka bestryka den smala segelleden, stå bakom ett pansarskydd, som i det större batteriet eger en tocklek af 24 decimaltum, och i det mindre 22,3. Ofwanifrån äro dessa far noner ffyddade af ett bombfritt hwalf, bygdt af olika lager af sten, beton och jord, sammanladt uts görande en tjocklek af 15 fot. Om därjämte, fom 1867 års kommiterade föreslagit, farleden genom stanjeten öpnas närmast Rindö-landet och göres endast 320 fot bred, få synes det fom befältningsarbetena till segelledens spärrande wore fullt betryggande. Den prestbrist, som för nägra år sedan wäkte 2