och han öfverväldigades af sin låga, till den grad, att han antog en förklädnad, för att intränga i ert hus, Som han ej genast kunde utföra föresatsen, förgick några dagar, hvarunder han tillfälligtvis ett par gånger sammanträffade med baronessan Witthahn och bevisade henne två tjenster, ty han är lika ädel, som Turkovsky. Hans hjärta tillhörde dock från första stunden er. — Ni har förrådt Lachuer, en ung man af hemlighetsfull härkomst hvilken tillbedde er som en gudinna. Ni har tagit ifrån honom Turkowskys omnämnda skrifvelse och: utbytt den emot en annan af högförrädiskt innehåll. Då man hos honom fann sistnämnde skrifvelse och ni, nådig fru, angående saken afgifvit en falsk förklaring, dömdes han i går till hängning. Nådig fru, om ert hjärta ej är af marmor, skall ni ångra er osanufärdighet och söka ifrån en vanärande död rädda denne olycklige, som ej gjort sig skyldig till någon annan förseelse än att passioneradt älska er. I öfvermorgon skall executionen försiggå, — Svara ej genast, nådig fru, utan öfverväg förut noga den olyckliges lott och er egen Eno hög person är öfvertygad om Lachners oskuld och vill rädda honom och låter därför genom mig upmana er att frimodigt bekänna. Egna sanningen denna skyldiga tribut, och hela händelsen skall glömmas och tillgifvas. I annat fall tvingas jag att mot er börja en criminalprocess, som genast bringar er i fängelse. Välj, nådig fru! Det gifves eu hämnande rättfärdighet, och andeverlden står i samband med den sinliga. Mördar ni den unga mannen skall hans bleka spöke intränga uti den fängelsenatt som snart darefter kommer att omgitva er. Äanu en gång, nådig fru, aflägg en upriktig, ångerfull bekännelse, och ni undslipper alt straff. Ni erhåller oinskränkt förlåtelse, och man skall draga omsorg, det ingenting kommer till allmänhetens kunskap. Fru von Pignitzer lät hufvudet eftertänksamt sjunka. Hoa var obeslutsam, förvirrad och vankelmodig. Plötsligt bemannade hon sig dock, uplyftade hufvudet och sade med en spotsk blick: — Man plågar mig förgäfves. Jag kan ej återkalla någon af mina förra upgifter, ty de öfverensstämma med verkliga förhållandet. — Om man så önskar, kan jag bevisa det; — men man lemna mig nu i ro! — Fru von Pignitzer, var god och besinna er. Jag lemnar er fem minuters betänketid. — Jag tackar för hvarje betänketid; men behöfver den inte, återtog generalarrendatorskan som småningom vann mod. Ni skall äfven efter år och dag ej få höra någon återkallelse af mig. Då beklagar jag er, sade den falske generalauditören kallt och slog två gånger i banden. Vid detta öfverenskomna tecken öpnades dörren och Westmaier och Aldrigfull inträdde. Binder vände sig till dem med frågan — År vagnen färdig? — Till er tjenst, herr generalauditör, svarade Westmaier. — Vi skola nu taga i beslag denna frus papper. — Fru von Pignitzer, jag beder er utlemna alla era papper och gör er i ordning till en liten resa. — Hvarthän ämnar ni föra mig? — Till Wiens fängelse. Aurora började gråta och utropade i sorgsen ton: — Huru skändligt man vill komprometter: mig! Ack herr generalauditör, haf medlidande med mig! Skamen skulle döda mig! Binder ryckte på axlarne och sade: — Jag har mina instruktioner. — Hvarför vill man kasta mig i fängel! se? med hvad rätt och på hvilken anklagelse — Ni skall tids nog erfara det. — Jag är sjuk och kan inte företaga nå gon resa. ö — Jag hoppas föra er lefvande till Wien Fängelseläkaren är utmärkt skicklig.