Sundsvalls tidning – 10 oktober 1874, sida 2

började salla på, togo de å tåget medföljande in: geniörerna, hrr Hansson och Unden plats på den första wagnen, försedde dels med lykta och dels med stoppsignal. Då wid 7etiden tåget ankommit till Ede, tyckte fig hr Hansson förmärka ett hin der å banan, hwarför han lät gifwa stoppsignal; men då detta stedde på det korta afståndet af oms kring 100 fot, rusade tåget upp mot ett öfwer banan med mycket beswär anbragt stängsel med den påföljd att nio wagnar kastades ur spåret od) mer och mindre krossades De båda ingeniörerna flungades ur den wagn, hwari de setat men lycligtwis utan att stadas. Lokomotivet fick wända til baka och i går morse blef med tillhjälp af twå lokomotiv och 50 man banan gjord klar inom 2 timmar. Det mest beklaganswärda wid denna tilldragelse är att man har goda skäl att misstänka en bonde för att af illwilja hafwa upfört den med owanlig omsorg hopsatta grind, som hindrade tåget. Ej häller war detta första gången fom hinder befunnits utlagda öfwer banan. Om något med ffäl fan kallas nidingsdåd, få är det för wisso sådant förfarande och mi hoppas, att järnwägsstyrelsen stall widtaga lämpliga åtgärder för att få gerningsmannen till laga ftraff befordrad. Förordnande att förrätta ting. Swea Hof rätt har, med bifall till häradshöfding Bergmansons ansökan om ledighet från innewarande års höftes ting med Tuna tingslag, förordnat e. o. notarien Ch. I. v. Stapelmohr att detta ting förrätta. Åklagarerätt för extra länsmän. Sedan länsstyrelsen tid efter annan sunnit sig föranlåten förordna lämpliga personer att, i egenskap af extra länsmän tills widare under ett år i sender, wid åtslilliga af de i länet besintlige sägwerk och laftaeplatser utöfwa nögig tillsyn öfwer de där hopade främmande arbetare, har på därom af länsftyrels jen gjord framställning, justitiekanslern förklarat binder ide. möta för de fålunda tilförordnande extra länsmän att i i egenftap af åklagare mid doms stolarne beifra inom de dem tilldelade distrikt timade brott oc oordningar af sägwerksarbetare. Om eldsvådan å Mon bar extra länsmannen P. Berg i Skön ingifwit till kgs bfhde följande tjän steberättelse: : Natten til d. 2 d:s utbröt eld i ett mindre uthus, tillhörande backstugusittaren Anders Bolin å Mon inom Sköns socken. Denne, fom tilbragte natten i detta uthus, blef därwid innebränd. Wid anstäldt polisförhör erfors följande rörande Bolin och hans familj. Bolin fjälf war fynners ligen begifwen på starka drycker och plägade, då ban war öfwerlastad, sofwa ruset af fig i det uthus, där han omfider fann fin död. Hans hus hade ständigt warit ett tillhåll för brottslingar, fylleri och oljud. Hos Bolin bodde tre hans döttrar, med hwilka han, efter hwad flera wittnen intygade, lefwat i ständig oenighet Af dessa döttrar woro twå ogifta. Den tredje, Kristina Erika Mård, hade warit gift, men för några år sedan öfwergifwits af fin man, hwillen, anklagad för mord men frikänd på grund af ofullständig bewisning, afwikit från orten. Sedan def hade bon lejwat i brottslig förbindelse med åtslilliga karlar, sch hade hon gifwit lifwet åt tre oäkta barn, alla af olika fäder. Sedan sommaren 1873 lefde hon tillsammans med arbetaren P. G. Carlsson, hwilken jämte henne bodde i hennes faders hus. Hon har tidtals idkat oloflig ölförsäljning. Synnerligen begifwen på starkadryckerklefde hon i stän dig oenighet och träta med fin ät sammalast hems fallne fader. Wid förhöret wisade hon intet teten till sorg öfwer fadrens död, utan war til ytterligbet fräck. Öwad eldens upkomst angår berättande föres nämnde Carlsson, att han på morgonen den 1 oktober begifwit fig till staden och där köpt bränwin, hwarmed han efter hemkomsten så rundligt tratfteradt Bolin, med hwilken Carlsson för sin del alltid lefwat på bästa fot, att denne wid I-tiden på aftonen mar alldeles öfwerlastad. Carlsson hade då ledt honom ut til det i fråga warande uthufet för att han där skulle tillbringa natten, Carlssons första åtgärd war att tända en ljusbit samt fästa denna wid en sticka, fom inftadsimwäg: gen; omedelbart under ljuset fanns åtslillig Hhvlwelspån och torrt ris. Sedan han därpå gifwit Bolin ännu mera bränwin, släckte han ljuset och gick sin wäg efter det han lemnat Bolin några swafwelstickor för att denne stulle wara i tillfälle att, om han få önskade, åter tände ljuset. Carlajon förklarade uttryckligen att han denna gång ej utifrån lagt haspan på uthusets dörr, ehuru han wid ett föregående tilfäle begagnat detta medel för att hafwa gubben i säkeri förwar. — Efter midnatt wäcktes såwäl grannarne som husets ius newånare af ropet: elden är lös. Uthuset flod då i full låga, och Bolin kunde ej räddas. i Länsman Berg har begärt fas bfhdes föreskrift rörande de åtgärder fom funna böra widtagas med anledning af de wid detta förhör wunna uplyeningar. Tftaus2 Ra? bfhdo ha-A allas Bes