(Forts. från n:r 117. (B Elfte Kapitlet. Binder öfvertar hufvudrollen. Det var natt och mörker. Tre i kappor insvepta gestalter hade inträngt uti en liten trädgård och smögo sig omkring det däri belägna boningshuset. Detta sednare hade i undervåniogen rullgardiner af grönt tyg och den öfre trädluckor för fönsterna; men man såg likväl det oaktadt utifrån, att båda voro uplysta. Ej långt därifrån såg man mörka husmassor, från hvilka här och där ett ljussken utträngde. En ljum vind fläktade genom natten och bragte den snö, som låg på marken, småningom att smälta. Det sakta bullret att vattnet, som rann utför den sluttande planen, hördes långt bort, ty grafvens stillhet hvilade öfver nejden. Det bus som vi nu omnämt, ligger utanför Baden vid Bergsvägen åt Helenenthal till, och tillhörde generalarrendatorskan af kejserliga tobaksmonopolet, fru von Pignitzer. Ett rörligt ljussken, som kom från staden, blef nu synligt. Snart såg man ett fruntimmer gå framåt vägen med ljus och lykta i handen och stanna framför generalarrendatorskans boning. De förut omnämnda gestalterna drogo sig, då fruntimret nalkades tillbaka bakom husgafveln. Den ankomna klappade på det bottenvåningsfönster, som befann sig närmast gafveln.