Svensk Tokajer. J Samtiden läses följande berättelse, hwilken tidningen själf inhemtat genom den offentliga embetsmyndighet, inom hwars oms råde händelfen egde rum, få att upgiftens tilförlitlighet ide är underkastad något twifwel. En landthandlare i mellersta delen af riket egnade fig med ifwer åt denna inhemska winindustzi oc för dade däraf en ansenlig winst. Han hade icke bränwinsutstänkningsrätt, men han hade infört den eden att kunder, som hos honom köpte waror till ett wisst belopp, inbjödos till ett rum i öfre wåningen och där gratis undfägnades med brän: win. Från detta rum ledde ett spolrör till en tunna i nedre wåningen, och däri tömdes hwad som war kvar i glasen af bränwin, öl, porter o hwarjehanda andra flytande waror; den behagliga blandningen försötmades med sirap, och för att gifwa den ytterligare haut-goåt tillsattes i sista rummet en liten kvantitet halfrökta och bortkastade cigarrstumpar. Den sålunda åstadkomna produk: ten tappades på buteljer, försedda med högröda pappersremsor, fom buro den stätliga instriften sFokajer, ett ord fom efter allmogens etymologi ffa wanor förklarades fålunda, att de fom drucko af det härliga winet blefwo tokiga i hufwudet — en stor förtjenst naturligtwis hos waran, ty hwarföre stulle man eljest köpa och förtära den? Up sinningsrikedomen war, tillägger Samtiden, i detta fall bragt till fin höjd, men äfwen under mindre förledande former hafwa säkert tusentals kannor af den wederwärdigaste och skadligaste beskaffenhet ärligen blifwit utpränglade till en lätt trogen allmoge.