Sundsvalls tidning – 29 september 1874, sida 2

zer hade för afsigt att läta nedrifva väggen för att därigenom förstora sin sal, och då är det väl ej underligt, att hon utfört sin föresats. Och om hon, för att undgå vidare förhör, aflägsnat sig från Wien, bevisar detta ej häller, att hon är skyldig, ty hvilken kvinna söker ej helst att undandraga sig alla domstolsransakningar, i syanerbet då hon därvid råkar ifara att tillfrågas om saker, som äro af ömtåligare beskaffenhet. — Åonu en gång förklarar jag undersökningen för slutad och sammanfattar, till ledning för herrarne vid domens afkunnande, i korthet de före och under ransakningen gjorda uptäckternaAuditören tog därvid ur adjutantens hand det af denne vid ett sidobord förda protokollet och genomgick det ifrån början till slut. Härvid tolkade han utförligt de af Lachner i hans svar gjorda uttalanden på ett för honom ingalunda gynsamt sätt. Öfversten hade under hela förhandlingen lugnt sutit på sin stol. Oaflåtligen hvilade hans mörka vredgade blick på Lachners ansigte, och denne hade endast medvetandet af sin oskald att tacka för det han ej däraf förvirrades, Nu gick han med korslagda armar bort till honom och sade: — Han är den uslaste varelse, som funnits bär på jorden. Han har drifvit gyckel med en gammal man, hvars bår med heder grånat. Denne man egna tusenden den djupaste vördnad, och ban har ännu aldrig lemnat någon mot houom begången förseelse onäpst. — Åanu är baos dom ej fäld, forfor öfversten vidare; men jag vill vid min heder försäkra honom, att alla medlemmarue af krigsrätten redan fattat sina beslut, huru de skola rösta, och — ÖV OO, LV AD