Sundsvalls tidning – 29 september 1874, sida 2

att man ej kommer att döma honom till arkebusering. — Huru skulle de ock kunna det? — Turkonvsky blef skjuten endast därför att den förestäende utmarschen ej gaf oss tid att upresa en galge; men han kommer säkert att hängas. Lachner bibehöll en förvånande fattning. Endast en lätt ryckning kring mungiporna och ett flyktigt sammandragande af ögonen förrådde hans rörelse. I nästa ögonblick återxom uttrycket af lugn och ståndaktighet. Öfversten hade med säkerhet väntat, att öfverraskningen och den skymfliga död, hvarmed Lachner hotades, skulle aldeles beröfva honom fattningen; men då han såg siua pilar, hvilka skulle tillintetgöra grenadierens mod, utan verkan studsa tillbaka från honom, lät han sin vrede hänföra sig till att ropa: — För galgen bäfva alla utom den eländige som aldrig varit beredd på något annat dödssätt! — Herr öfverste, tog Lachner till ordet, jag litar på den gudomliga och mänskliga rättvisan, och om jag aldeles icke kommer i åtnjutande af den sednare och af den förra törst då, när det är för sent för denna verlden, måste jag bära mitt öde såsom en man. — Jag begriper min herr öfverstes vrede och beklagar mitt öde att hafva nödgats bedraga en man som jag är skyldig aktning och vördnad. — Han har ej endast bedragit mig, utan han har bedragit och förrådt oss alla, svarade öfversten kalt. Ju skymfligare det straff är, som han har att utstå, desto rättvisare är det