104k1410049114 OSS ettstttor TVLYVE 1U T., JÖT UM därigenom erfara, på hwad sätt de efterspaningar lyckats, som af Stockholms polis gjorts; och blefwo därefter de wid detta förhör gjorda anteckningar tidningsreferenterna delgifna. ÄÅf dessa framgick att L. tog wägen öfwer Danmark oh ankom til Hamburg, där han bodde på ett tarfligt ställe oh uppehöll fig där til den 30 eller 31 juli. Under wistelsen i Hamburg war L. sjuk och nedslagen. J Hamburg köpte L. biljett för öfwerfart til Amerika för 165 pr. thaler hos ett emigrantbolag och for därifrån med ångaren Fary till Hull och kallade fig å den köpta biljetten, liksom under res jan, för Zetterberg. Söndagen den 2 augusti anlände L. til Hull och for därifrån tik Liverpool, där han mottogs af emigrantkompaniets ombud och koarstannade där till onsdagen den 5 augusti, då han medföljde ångaren Ohio til PHiladelphia dit han anlände den 19 augusti. J Pbiladelphia tog han in på ett boardinghouse på Arch Street och bodde där omkring I dagar Under denna tid upgiswer fig L. hafiwa mwarit aldeles tilintetgjord af nedslagenhet och tänkt på att återwända til Swerige. L. upgifwer, att hela hans reskassa bestatt af 2,000 kr., hwilka han wid af: resan fått af fin mor, för hwilken han upgifwit fig ämna resa till Hernösand. Af denna fumma återstod, då han hade fommit till Philadelphia, endast omkring 340 gulddollars. Nu ämnade han från Philadelphia telegrafera til fin broder, fom är bosatt i Chicago, och begaf fig i sådan afsigt till telegrafstationen, där han ftref ett telegram, till Lundqwist, och undertecknadt Zetterberg. Polisen i Amerika hade då, bland andra under rättelser angående 2, fått upgift om, att han hade en broder i Chicago; och medan L. stref tes legrammet hade twå detektiva polismän, fom, L. omwetande, bewakat honom, läst adressen å tele: grammet, och de framträdde, få snart han under: strifwit det, grepo och afförde honom till ett poliswaktkontor. Wid ditkomsten togos pengarna ifrån honom; men wid då med honom anstäldt förhör erkände L. ej, att han war den säsom brottslig efterpanade. Ett guldur jämte en briljanterad bröstnäl fick L. likwäl behälla. Natten tillbragte L. i rum å maktkontoret, liggande ajklädd tilsamman med och sastkedjad wid sin bewakare. För honom omtalade L. sin brottelighet och fördes följande dag till swenstnorsta tonsuln, fom under bewakning afsände honom till Newyork. Iniör swenslnorsta konsuln i Newyork aflade Lundqwist nu sullständig bekännelse oh tillfrägade honom, om ban kunde i Nework få försona sitt brott. Nar konsuln med nej beswarade denna framftäll: ning, begärde L. blifwa hemslickad till Swerige. L. fördes från tonsuln i häfte och instäldes några dagar därefter för en domstol, till hwilken han lemnade en fullstandig, striftligen upsatt bekännelse, hwarefter domstolen förordnade, att L, slulle till swenstnorsta konsuln utlemas, hpwilket sledde; och därefter anträddes hemresan på ångaren Cim bria. På Cimbria hade L., efter hwad han upgifwer, fin fulla frihet att gå öfwer alt och bade första flasfens plats. Han war dod under bewakning af mr Kennedy. Från Lubeck begagnades af L. andra plats. Så långt A. B. Efter Dag. Nyh. meddela wi följande tillägg: På sitt fängelse gaf Lundqwist en beskrifning, fom är gansta märklig, Fängelset bestär af twå wåningar; i den öfra befinna sig fångarne, i den nedra fängelsedirektören jämte hans bokhållare. Fängarne erhålla tillåtelse att besöka hwarandra. J fängelset är en ypperlig table dihöte jämte försäljning af öl och cigarrer. Detta alt förestäs af en fånge. För nöjet att spisa wid table DhHhöten måste man erlägga 15 dollar i weckan. Fän: gelsedirektörens biträden passa upp wid bordet. Uuder det Lundqwist befann sig i detta präktiga fängelse wände fig fängelsedirektörens twå bot: hållare til houom och frågade om han hade pen: ningar. Om han hade detta, behöfde han ej wända tillbaka till Swerige, emedan han enligt tonventionen ej kunde utlemnas. — Luudqwist sade fig ej ha penningar. Bokhällarne gjorde honom då upmärksam på, att han innehade ett guldur och en guldnål med briljanter. De skulle låta pant: sätta dessa saker och sedermera förskaffa Honom en advokat. Uret och nålen pansattes. Pantsedeln war på 74 dollar; men Lundqwist fick dock ej emottaga mer än 65. Samtidigt fom den re kvirerade advokaten. Efter ett fort samtal med Lundqvist fade denne, att man ej kunde utlemna L. För dessa gyllene ord begärde och erhöll ad: vokaten 40 dollar. Mannens namn war Watie. Oaktadt Lundqvist ej wistades i fängelset mer än tillsammans 4 dygn, fick han dock betala wedoafgiften, 15 dollar. Nu hade han 10 dollar kvar. Emellertid hade bokhållarnes fuffens ej blifwit alldeles obemärkt. Herrarne togos därför i förhör; något widare blef det ej af. För denna obehag lighet begärde de genom någon, fom föreftod table dhöten, och erhöllo hwardera 5 dollar. Nu woro L:s penningar slut. När han fördes från detta hyggliga ställe, begärde de ofta omtalade bofhållarne att få inköpa hans pantsedel på uret och