IaSL nDandllugeu, cy uen eänun Sk Yet 1 sem skap med åtskilliga andra skrifters, om hvilka jag ej tog vidare kännedom, än som behöfves för att se, det de ej hade afseende på baronessan. Dessa skrifvelser lade jag tillbaka i lådan igen. — Därvid måste fru von Pignitzer hafva spionerat på mig; hon gaf mig en sömndryck som försänkte mig i en sömn, hvilken varade öfver 7 timmar. Under denna tid utbytte hou dokumentet, som jag förvarat vid mitt bröst, mot det förut omnämnda, hvilket jag lagt tillbaka i lådan, och jag varseblef ej denna förväxliog, förr än polisinspektören bemäktigat sig skriften och förevisade mig den. — Hans utsago är fullkomligt osann, sade auditören härefter. Strax efter det han i preliminärundersökningen framkommit med denna upgift, begaf sig en deputation till fru von Pignitzers hus och sökte där efter den hemliga lådan. Väggen i fråga hade försvunnit, emedan generalarrendatorskan låt förstora sin salong. bon förklarade, att ingen hemlig låda vid väggens nedrifvande blifvit funnen. Angående haus beteende i hennes hus har hon afgifvit följande förklaring. (Auditören tog därvid upp en skrifvelse från bordet och sade:) — Detta är det protokoll, som hölls vid besöket, och jag anser nödigt att fästa delikventens och krigsrättens upmärksamhet på följande ställe: i Fråga: (auditören läste) — Hvad ville denna man i ert hus? Svar: — Hvad han förde i skölden, kan man ej så noga veta. Jag tackar likväl Gud för det han, såsom herrarne försäkra, ej vidare kommer att oroa mig. Han lofvade att inrätta en liten teater åt mig och tecknade bifogade utkast därtill. Sedan begärde han vin af mig och drack så mycket däraf, att han föll på golfvet och måste föras in uti betjentrummet. Sedan han fram på natten nyktrat till, gick han sin väg. Fråga: — Har ni ingen förmodan, hvad som förmådde houom att under en förnäm mans mask intränga i er boning? Svar: — Sedan högförrädaren Turkowsky fallit i rättvisans händer och med lifvet fått plikta för sin förseelse, erhöll jag några bref från obekant person, hvari jag hotades med hämnd, ty man beskylde mig allmänt att hafva öfverlemnat denne förrädare åt rättvisan. Man hotade mig med den fruktansvärdaste död. Ovilkorligen föll mig detta i sinnet, när jag nu upmanades att upgifva någon grund till hans Om ci då f Om cj donna förmodan ioträngande i mitt hus, är riktig, kunde man söka orsaken däri, att jag gäller för att vara rik. För fyra månader sedan gjordes under nattetid ett försök att utbryta ett fönstergaller i bottenvåningen af mitt bus. Tjufvarne bortskrämdes likväl då, och jag har sedan dess ej vidare besvärats af några sådana. Auditören bortlade papperet och frågade den anklagade: — Hvad svarar han härpå? — Att fru von Pignitzers utsago är aldeles falsk. — Af hvad grund skulle hon hafva talat sosanning? — Af hämnd emot mig. Mitt varmaste sträfvande gick ut på att förskaffa en dygdig kvinna, baronessan Witthahn, den omtalade handlingen och därigenom rädda hennes ryckte. För att få tillträde till fru von Pignitzers hus, låtsade sjag kärlek till benne, och då hon fick det insfallet att låta inreda en teater i sitt hus, erbjöd jag mig genast att utföra förslaget och supmuntrade henne att stå fast vid sitt beslut. Hon måste hafva spionerat på mig, då jag öpnade den hemliga lådan och uttog papperen. Däraf såg hon mitt spel; hon fann att jag beIdragit henne och ville hämnas på mig. Till vitnen på min berättelses sannfärdighet skulle (jag kunna åberopa en viss fru von Prager och sångaren Ferrari, som båda voro tillstädes, då -Ifru von Pignitzer först för mig omnämnde sin