ställe för andra, som voro mindre bevisliga an den förra. Slutligen upsteg öfverstlöjtnanten från sin stol och sade: — 1 deras majestätor, kejsarinnan-drottningen Maria Theresias samt hennes son och medregent, kejsar Josef den andres namn inleder krigsrätslig undersökning emot Thomas Lachner, simpel gronadier vid första kompagniet af denna kejsarinnas lifregemente, hvilken blifvit anklagad för desertering, trohetsbrott och högförräderi. Jag lofvar därvid inför Gud att utan agg eller förut fattade omdömen efter sanning och lag öfver honom fälla en rättvis dom i förening med herr auditören och mina meddomare, så sannt mig Gud hjälpe till lif och själ. Amen! Öfverstlöjnanten och de öfriga medlemmarne af krigsrätten satte sig på sina stolar. Därefter vände den förre sig till auditören, en ännu ung man med blekt ansigte och särdeles spetsig näsa och bad honom förhöra fången. Efter de sedvanliga frågorna angående hans härkomst, ålder, religiou och tjenstetid m. m. begärde man, att han skulle förklara sig, hvarför han deserterat genom fönstret i civila kläder. — Jag har icke deserterat, lydde Lachners svar, ty herr kapten Agathous permissonssedel tillät mig att lemna kasernen. Till och med skenet af rymningsförsök kan omöjligen hvila på mig, då jag frivilligt återvändt till regemenmentet. — Den som flyr undan genom föustret, är tydligen ej stadd uti rätta ärender. — Men jag var det. — Han måste hafva visst, att öfversten utfärdat befallning, det ingen mera den eftermiddagen fick lemna kasernen. Han måste vidare veta, att en högre befallning uphäfver en mindre hög. — Det sednare vet jag sade Lachner; men det förra var mig helt och hållet obekant. — Hvarför valde han då fönstret i stället för porten? — Emedan jag ej ville, att det skulle blifva kändt, att jag lemnade kasernen i civila kläder. Åfven känner jag ingen order, hvilken förbjuder soldaterna att gå ut genom fönstret i stället för porten. — Uvarför bad han fältväbeln Aldrigfull hjälpa sig vid flykten? — Jag har inte bedt honom därom. — Uvad sade han då till honom? — Som han ej var hemma, kunde jag ej säga honom något. — På hvad sätt bar han sig åt, för att komma i fältväbelus boning? — Jag fann dörren öppen och inträdde i rummet. — Begaf han sig dit afsigt att rymma undan genom fönstret? — Jag begaf mig dit i afsigt att lemna kasernen genom fönstret, om jag fann dörren till rummet olåst. — Huru visste han, att Aldrigfull ej.vai hemma? — Jag såg honom på afstånd gå öfver gården — Hvem var honom behjälplig vid hans flykt — Jag protesterar vördsammeligen emot ut trycket flyckt. Iogen halp mig. — Då han begifvit sig ut genom fönstet ropade herr öfversten efter honom, att han skull stanna. Han nämnde honom vid namn och be tecknade honom som desertör. När ban ut inte lydde, utan fortsatte sin flykt, blef han äf ven en dessrtör. — Jag hörde visserligen ett rop; men ja hvarken igenkände öfverstens stämma, eller hörd befallningen, eller uttrycket desertör. — Herr öfversten befann sig på blott nå gra få stegs afstånd ifrån honom, och han stämma är så tydlig, att hela regementet på e gång kan kan höra och förstå den. Här sia nes vittoen, som noggrannt förnummo befall niogen, hvilken öfversten riktade till honom. — Jag kan edligen försäkra, att jag ej hörd den till mig stälda befallningen. Stämman må ste hafva modererats och gjorts obegriplig ge