dt I1OILCL, åT VID Jag 1)vFHRAULS AUVVAG A1 4 ligheten, skulle mitt namn i straffboken utstrykas och jag genast utnämnas till fältväbel. Till följe däraf är jag här. — Du är mycket upriktig emot mig, svarade Lachner med ett sorgset leende. Jag borde men kan icke motsvara din förväntan och meddela dig hemligheten. — Var ingen narr! utropade Biader. Har du i fängelset glömt att akta dina kamrater? Jag, Westmaier och Hauswald voro i full förtviflan för din skull och plågade oss med förslager, hvars uttörande skulle göra det möjligt för en af oss att få tala med dig. Den gode Guden hörde miu önskan, och jag är här. — Förlåt mig, min vän, för min sårande tanke, bad Lachner med rörelse och kastade sig till Binders bröst. — Dumheter, genmälde Binder. Jag skulle vilja veta, på hvad sätt du skulle kunna förtörna mig. — Medförde min flykt ur kasernen ej några faror för Westmaier och Aldrigfull. — Aldrigfull är häktad. Westmaier stod under Guds beskydd och undkom obemärkt, hvilket jag iute kan begripa. Binder meddelade nu med stor utförlighet sin kamrat förhöret med Aldrigfull. — Då är Aldrigsull så godt som räddad, menade Lachner, ty min utsago inför auditören vid preliminärförhöret öfverensstämmer med hans. — Jag hoppas, att han skall undgå bestraffning. — Då förblifver han äfven fältväbel. Får du tillfälle att tala med honom, så säg till honom, att han står fast vid, hvad han sagt. Jag nekade till hvarje vänskapsförhållande oss emellan och kuade ej erinra mig, att vi någonsin talats vid, utom angående tjensteärender. — Men huru skall det gå dig, min käre Lachner. Du bereder oss svåra sorger. Den tillfrågade ryckte på axlarne. — Vi kunna ej låta processen mot dig utspinnas längre, ty resultatet af spinnandet kunde lätt blifva ett halsband af hampa. Du måste nu säga mig, huru det förhåller sig, på det jag må kunna uträtta något för dig. Det ser för närvarande illa ut för dig. Såsom jag börde glunkas om uti expeditionen, förehar man emot dig en dubbel anklagelse, nämligea för desertering och högförräderi. — Den ena är lika dåraktig som den andra. — Däremot skall man afstå från anklagelsen för bedrägeri och falska föregifvanden, hvarmed man menar ditt upträdarde som baron. — Vid preliminärförhöret fick jag ej häller någon fråga därom. — Det kan uttolkas ganska olika, nämligen å ena sidan så att din höge gynnare som jag icke har äran att känna, vill hjälpa dig. Då han antagligen satt sig i förbindelse med militärdometolen, är det naturligtvis han, som förmått öfversten att nedlägga ena anklagelsepunkten och underlåta att examinera dig, hvarföre du upträdt som baron Kaunitz. Å anda sidan ser det ut, som om det egeatligen är han, som vill störta dig, efter som han i stället låter framställa de två andra anklagelsepunkterna. Han lärer säkerligen hafva sina grundade skäl, hvarför .han ej vill låta anledningen till ditt maskeraduptåg blifva känd. — Du kan hafva rätt broder; men hvem känner de förhållanden, som förmått honom därtill. Jag vill emellertid hålla det tysthetslöfte, som jag gifvit honom. — Min käre Lachner, om jag ser, att någon gräft en grop åt mig, så kastar jag utan betänkande honom själf däri. Om du ej vill handla på samma sätt, kan du åtminstone säga hvad vi böra göra, för att rädda dig. — Vill du begifva dig till fru von Pignitzer och tvinga henne att återlemna en handling, son hon röfvat från mig? — Hvem är fru von Pignitzer? — Innehafvarinna af tobaksarrendet, och hor bor i Singerstrasse, — Bevisas din oskuld genom denna hand