Förnamnens historia är också en historia, som meddelar rätt märkliga saker om folklynne, före ställningssätt, smak och öden under olifa tider. Hos några folk — och det de melt lifskraftiga — gå de i en okänd forntid upkomna förnamnen fom ett heligt arf genom århundraden, ja årtusen På romerska historiens sista sidor läfer man annu samma namn som på hennes första. Slumpen wille till och med att Roms siste kejsare stulle hafwa samma namn som Roms grundläggare. Det war en tid, då den öfwerlägsna helleniska bildningen trängde sig på romarne med en styrka, som, om möjligt, öfwerträffade den, hwarmed den romaniska tränat fig på oss. Man swärmade för Greklands tungomål, konst od mwetenftap. Man prydde fina hus grekisk smak, man satte de gretifta slaldewerken i barnens hand, man omgaf fig med grekista målningar och bildstoder, ofta inköpta till orimliga pris, man wallfärdade till Athen, för att få trampa samma jord fom Perikles, Plato och Sofokles. ö . Men i twå punkter gaf romaren ide wika för detta inflytande, ty då hade han wifat prof på själfförakt och förnekat sitt blod. Han Höll på de fåderneärfda namnen, oh han Höll på fitt språks renhet. Kejsar Tiberius, fom wurmade för alt bellenifft, en rent af grekgalen människa, bad dock i senaten om ursäkt, när han en gång råkat inblanda ett grekistt ord i det tal han höll. Och de romerife namnen, långt ifrån att wika för de hel leniska, uptogos efter hand til bruk äfwen i Hellas, doc fällan af infödda werkliga hellener. Med israeliterna är förhållandet detsamma. Be nom ärtusen hafwa de wärnat fädernenamnen. Nu för tiden kunna de heta Karl, Gustaf, Fritiof o. s. w. i Swerige, Henri, Francois o. s. w. i Frank rike. Det är en gärd de egna seden och smaken hos det folk, hwarmed de införlifwat sig, det land, hwars medborgare de äro; men wid sidan däraf hafwa de sina egna, af minnena och religionen helgade namn, som de aldrig stola låta falla i glömssa. Wid ett tillfälle woro de nära tillintetgörelse. Det war ej då babylonierna släpade dem i fån: genskap, ej heller då Titus intog deras hufwudstad, ej ens då Hadrimus utplånade hwarje spår ar Jerusalem. Deras seghet uthärdade fådana flag. Men de fiodo en tid under grekiskt inflytande, oh mot grekernas smekande bruk och seder Hade de swårt att berga fig. Grekerna föreskrefwo moderna för werlden, och det fanns en hel hop israeliter, fom wille wara moderna. Därtill hörde att bära grekiska nanm. En israelitiff sprätt den tiden, fom fått detj ärliga namnet Josua, ändrade det til Jason, ty det war grekistt och fint; en annan, fom hette Maleaki, kallade fig Meleager, fom också war grekiskt od) fint. Till fin började man odfå tyda det wara fint att offra åt Zeus och Apollo, i ftället för åt Jehova. Då reste fig under leduing af Judas Makkabeus de klasser af folket, fom räknar des till de obildade, od) gjorde ände på en rörelse, hwilken börjat fom en narraktighet och ur narrtapan utwecklat fig till förräderi mot tro och 0C0