— En gårdlarmandlande. — Se åt fönstret. Har ni bundit lakane där? — Nej, herr öfverste. — Vet ni hvem som gjort det? — Nej, herr öfverste. — Ni ådrager er strängt ansvar, om ni e öppet bekänner, hvad här tilldragit sig. — Jag har ingenting att bekänna. — Tillstå genast, eller ni kommer i fängelse. — Då är jag att beklaga. Hvad jag visste har jag bekänt. Löwenwald vände sig till adjutanten. — Låt sätta karlen i fängelse, sade han Där, hoppas jag, skall han falla på bättre tankar. Aldrigfull sattes i arrest. Lövenwald gick därefter till schefsexpeditiopen och dikterade för adjutanten ett bref til polismästaren, hvari han å tjenstens vägnar bad honom att genast låta fasttaga den från kasernen förrymde grenadieren Lachner såsom er farlig person hvilken falskeligen utgifvit sig för majoren och attacheen, baron Kaunitz. Sedan Lachners sigualemang blifvit bifogadt brefvet, afsändes det genast med en ordonans När några soldater rymde, underrättades alltid genast polistjenstemännen så väl å vaktkontoren, som vid tullarne därom, emedan de vanligen så fort, som möjligt var, sökte komma ut ur staden. Detta skedde äfven denna gången och med ovanlig snabbhet. Den omständighet, att en simpel soldat gat sig ut för major, väekte polismästarens förvåning, Han skickade därför polisinspektoren Kröger till ötversten, för att af honom undfå närmare underrättelser om den afvikne. Kröger erfor af Löwenwald, att Lachner först på grefvinnans Sonnenbergs bjudning upträdt såsom baron och major och där tagit baronessan Witthahn i försvar vid en förolämpning. som hon ganska rättvist ådragit sig. Öfversten uttalade den förmodan, att Lachuer redan förut måste varit bekant med baronessan och af henne blifvit anmodad att skydda henne emot hvarje förolämpning, som hon, den svårt komprometterade, hade att vänta, då bon åter vågade visa sig i en adelig kuets. Det föreföll honom nämligen osannolikt, att hon utan en säkerhetsvakt vid sin sida skulle vågat taga ett så djärft steg. Kröger autecknade detta och lofvade att nästa dag hos hofoch adelsrätten begära tillstånd att hos henne företaga en husvisitation. Fram emot morgonen inspekterade han tulllarne och kom klockan half sex i Hernalsertullen. Där instruerade han vaktbefälhafvaren att hafva ett skarpt öga på alla utfarande, då det var att förmoda, att den förrymde grenadierer tänkte begifva sig åt detta håll och besöka baronessan Witthahn, efter som hau sannolikt stod i någon förbindelse med heune. Då poliskommissarien, som var vaktbefälhafvare, hörde detta, sade han: — För en stund sedan bars här förbi er herre i en bärstol, hvilken efter bärarnes utsago ämnade sig till baronessan Witthahn Denne herre liknade verkligen signalemanget ganska mycket; men jag lät honom passera, ty han sof lugut uti stolen, hvilket han säkerliger ej skulle hafva gjort, om han vetat sig hafvc något att befara. Ett signalemang kan dess. utom träffa in på många personer, och deon hade ett alt för nobelt ansigte, för att mai skulle kunna taga honom för en simpel grena dier. På grund af deuna berättelse utvalde Krö ger fyra man af vakten och begaf sig med den ästad, för att uphinva bärstolen. Han uphani den vid baronessans hus, och då tillfället syn tes honom vara så ytterst gynnsamt, utförd han utan högre tillstånd sin ämbetsförrättnin hos den adliga damen. Åttonde Kapitlet. Lachner i arrensten.