— Det är osanning, ytrade ofvanifrån en kvinlig stämma, hvilken Lachner igenkände för att vara baronessans. Skynda och öpna för baronen, Thomas! Emilie bade nämligen hört klockringningen och därför skyndat till fönstret; för att förnimma, hvad som var å färde. Tjenaren lydde och Lachner inträdde jämte bärarne i förstugan och gaf dem där den öfverenskomna betalningen. (Forts.)