Sundsvalls tidning – 8 september 1874, sida 2

en par timmar längre än wig var föreskrifvet, så gjorde jag det blott för att rädda er, fru baronessa, ur en olycka, hvari en feghjärtad dåre störtat er. Jag har erhållit det dokument, hvari Turkowsky betygar er oskuld och. bevisar den genom en bifogad skrifvelse från baron Witthahn. Papperet är i er band, och jag vill gifva mig fången, om herr polisinspektoren icke affordrar fru baronessan denna handling, ty den måste förevisas högre personer, hvilka skola offentliggöra den. Emilies ansigte hade ända till läpparne blifvit lika blekt, som det papper, hon höll ihanden. Har pi sagt sanningen? framstammade hon, medan hennes ängsliga blick hvilade på grenadieren. — Så sant mig Gud hjälpe, svarade han med fast stämma, bar jag sagt sanningen! Emilie vacklade och hennes ögon sänktes till marken. — Låt mig taga kännedom om innehållet, sade Kröger. Om detta ej är något annat än grenadieren säger, kan fru baronossan vara öfvertygad, att jag efter slutad läsning genast återlemnar det. Emilie lemnade skrifvelsen åt polistjenstemannen, och denne ropade till betjenten att komma närmare med ljuset. Därefter slog han ned sin rockkrage och blottade därigenom fullständigt sitt ansigte. Han var en man på andra sidan medelåldern, och med böjd rygg; men de lifliga, skarpa ögonen och de länga spända rynkorna i ansigtet bevisade, att han egde mycken energi och beslutsamhet. (Forts.)