Sundsvalls tidning – 8 september 1874, sida 2

—————— Lachner visade sig oförskräckt. Jag har ingen lust att följa er, sade han, ty jag är ingen desertör, och jag ämnar ej medgifva, att ni fråntager fru baronessan detta för henne högst vigtiga papper. — Rotsträfvighet, altså! genmälde Kröger. Därpå framtog han en pipa och blåste däri. Nästan i samma ögonblick störtade fyra uniformerade och beväpnade polisbetjenter in genom porten och skyndade med stor hastighet trappan upför. Grip desertören, befalde Kröger, och tag värjan ifrån honom. Lachner sprang några steg tilll baka, drog sin värja och stälde sig trotsigt mot lagens tjenare. Dessa drogo ätven hastigt sina sablar och gjorde sig färdiga till angrepp. — För Guds skull! ropade baronessan bestört och kastade sig imellan den förmente baronen och hans angripare. Jag besvär er herr polisinspektör, tag er befallning tillbaka. Här råder ett missförstånd, som med lätthet kan uplysas. — Om någon här blifvit förd bakom ljuset, svarade polistjenstemannen, så är det ni, fru baronessa. Ni tager denne man för att vara baron Kaunitz; men jag säger er, att det är en simpel grenadier af kejsarinnans regemente. — Men jag ansvarar för att ni misstager, er, genmälde Emilie. — Ansvara ej för någonting, fru baronessa tog Lachner till ordet. Jag är en man af ofrälse härkomst, som likväl af ädla bevekelsegrunder förräddes att spela en roll, hvartill min börd ej berättigade mig, Om jag spelat denna roll TR y:w t.W—