Sundsvalls tidning – 5 september 1874, sida 2

från Umeå den 2 sept. Luften har fortfarande hållit fig kylig, under nordlig och nordwestlig wind. Nästan för hwaje afton under de sistiörflutna åtta dagarna har man tyckt en froftnatt wara i an: nalkande — och den fom någon tid lefwat uppe i Norrland wet huru hemstt detta ord ljuder — förft natten till i går blef af hotelsen en sanning, och det lärer tywärr mwara att befara, det földen, som då upgick till tre grader, anställt swåra härje ningar på den ännu omogna fförden. Endast ett jemförelsewis ringa antal jordbrukare torde förut hafwa afslurit och räddat fin gröda; somliga med halfmogen åker hade wäntat och hoppats på oms kastning i wäderleken, hos andra ftod kornet ännu allt för grönt, för att man skulle funna tänka på afmejning. Ännu fakna wi närmare underräts telse. En tröst i olyckan är, att stor behållning antagligen finnes efter föregående ärs rika skörd och att ställningen inom länet i allmänhet är fås dan, att ett swagt år fan bäras. Faststäldt utslag. Sedan Umeå NRådftufrouRätt, genom utslag den 8 september sistlidet år, dömt tullinspektoren i Rathan K. N. Utterström att, för det han uti utfärdad tillräkning uptagit afgifter till högre belopp än som i tulljournalen finnas debeterade, och att för wisad wärdslöshet och oförstäånd i utöfningen af fin omförmälte tjenst till en del under synnerligen förswårande omftändigheter, i era bot wara sin tjenst såsom tullinspektor wid Rathans tullinspektion för alltid förlustig; så har Kongl. Swea Hofrätt, i anledning af Tullinspektoren Utterströms anförda beswär, genom utslag af den 28 sistlidne juli, förklarat skäl ide wara anfördt, fom fan werka till ändring till Rådftufmwu-Rättens utslag. Lundqvistska bedrägerimålet, fom från poliskammaren remitterats til Stockholms rådhusrätt, på hwars tredje afdelning det blijwit lottadt, förewar i i går till behandling för första gången i närwaro af allmänna åklagaren stadsfiskalen Cederborg, ombud för induftri-Eredit-aktiebolaget oh Böteborgs handelskompani samt åtftiliga andra per joner, fom blifwit inkallade för att få utredda de brott, på grund af hwilka den i Newyork Häktade agenten Leonard Lundqwists utlemnande till fwensla myndigheterna stall begäras. Enligt den mellan wårt land od) Förenta staterna afslutade fonvention angående förrymde förbrytares axtradition slola de begge kontrahenterna till laga behandling utlemna alla sådana personer, som blifwit antlagade för något af följande brott, nämligen: Mord eller försök att begå mord; wåldtägt; sjöröfweri; mordbrand; rån och inbrottsstöld; förfaljtning i skrift och förfärdigande eller utprånglande af falstt mynt; underslef begånget af offentlige ämbetsmän, däruti innefattadt tilgrepp af allmänna medel. Ombudet för Göteborgs handelskompani, ftadsfiskalen Gilljam sförklarade på förfrågan, att nämda bank ej för närwarande ämnade föra någon talan mot Lundqwist. Dot gjorde bolaget anspråk på det i magasinet n:r 53 Drottninggatan förwarade kaffet, fom i banken blifwit hypotiferadt. Ombudet för induftrikredit-aktiebolaget, hr Edw. Heckscher lemnade en fort framställning öfwer de bedrägerier, för hwilka bolaget af Lundqwist blifwit utsatt od för hwilka wi förut i korthet redo gjort. Wi tillägga nu endast, att Lundqwist wid omsättningen af ett lån där i april månad lemnat ett hyreskontrakt å ett magasin i huset n:r 22 S:t Paulsgatan uprättadt med en parfymhandlare J. E. Swensson. Denne har emellertid förnekat, att han någonsin strifwit detta kontrakt, i anledning hwaraf allmänna ällagaren yrkade answar å Lundqwist jämwäl för förfalstning. Hr Heckscher berättade äfwen, att man den 30 sistlidne juli trodde sig ha anledning antaga, att det ej stod rätt till med Lundqwists affärer. Bokhållaren Sös derström blef därför sänd til Lundqwists kontor, med begäran att få visitera magasinen. Han blef då af bokhållarne ombedd att möta mid S:t Pauls gatan klockan 4 e. m. Det bested, han då fid, war att inga nycklar funnos till magasinet. För öfrigt wore detta af ringa nytta, ty inga waror funnos i magasinen. Lundqwist hade reft till Hernösand eller Sundswall. Man telegraferade då till båda dessa städer, men fick det far, att han ej afhörts där. Det war nu man beslöt att på egen band göra fig förwissad, om det fanns nås got kvar i magasinen eller ej. J witnens mnärwaro öpnades magasinet wid Ersta. Det war tomt. ÅA magasinen wid S:t Pauls: och Drottninggatorna hade utom banken od) Lundqmist äfwen tulkammaren sitt lås, emedan de innehöllo tullpligtiga waror. Åtföljda af en tulltjensteman, begaf man sig dit. Magasinen wid S:t Paulsgatan wore äfwen tomma. Man iakttog, att tulfammarens lås blifwit upbrutet; till banken låg hade däremot falft nyckel begagnats. Bokhållaren Wårman hördes därefter och berät tade, att Lundqwist i maj månad förlidet år tilsagt honom att efter diktamen skrifwa ett hyreskontrakt, hwilket W. efterkommit famt fedan, lika ledes på sin husbondes begäran, undertecknat det mod fitt nam, OA