Sundsvalls tidning – 3 september 1874, sida 3

ningen i London inbjudit medkristna öfwer hela werlden till gemensam bön. Banditväsendet på Sicilien har under de sista månaderna tilltagit på få orowäckande sätt, att regeringen sett sig twungen att ditsända flere regementen trupper för att understöda där warande myndigheter. Det wärsta är, att de banditer, som tillfäångatagits, mid flere tillfällen blifwit frikända af domstolarne, hwars ledamöter frukta att ådraga fig röwarbandens hämnd. Striden mellan stat och kyrka i Brasilien. Som kändt, pågår i Brasilien en strid mel: lan staten och de maktlystne katolske bistoparne, hwilken på ett påfallande sätt liknar den i Tyftz land brinnande. Det brasilianska kejsardömets inrikesminister höll nyligen i riksdagens andre kammare ett tal, däri han redogjorde för bilfoparnes efter hand wäxande motstånd mot ftatåmyndigheten och mångahanda försök att till dennas missmån öka fin matt. Ett bland de första förfö ken war år 1857, då en biskop nekade att godkänna den kandidat, staten utwalt bland twä af biskopen själf framstälda sökande till ett domherreämbete. Regeringen gaf dock ej efter, utan twang bislopen att göra sin pligt. Ett andra fall skedde år 1863, då några bistopar motsatte fig det påbud, fom ordnar studierna och föreläsningarna i de af staten underhållna prestseminarierna — aldeles så fom nyligen i Preussen. Ännu mera kännetecknande war flere bistopars systematiska nekan att tillsätta nya ordinarie kyrkoherdar i de lediga pastoraten. Deras syfte war att efter hand lägga hela ftiftets religiösa tjenst i händerna pättllförordnade kyrko herdar, fom biskopen efter godttycke fan afsätta och fom därigenom blifwa hans wiljelösa redskap. Det war för att göra ett dylikt tillstånds inträdande omöjligt fom i Preussen den första af maj-lagarne fom til — den fom fastställer, att lediga pastorat skola inom wiss tid återbesättas med or: dinarie kyrkoherdar. od) fom af de preusfia biffoparne möttes med den mest enwisa tredska. Till slut kom i Brasilien den häftiga striden om frimurarnes uteslutande ut de andliga brödrastapen, hwilken staten blandade fig i och fom flöt med, att biskoparne af Olinda oh Para drogos inför rätta od) dömdes til 4 års fängelse hwar. Viskoparne hade, fom fändt, belagt de brödraitap, fom nekade utföndra frimurarne, med interdikt i trots af gällande lag; när regeringen på grund däraf bjöd dem återtaga interdiktet, nekade de och widtogo ytterligare åtgärder af samma art. Det war grunden till deras fängslande och dömande. Naturligtwis höjdes inom hela det ultramontana partiet ropet om trosförfölfelse. En riksdagsman, Joao Manoel, fjälf prest i den fångne bistopens af Olindad stift, har nyligen i den folkwalde tammaren hållit etttal, däri han tecknade tillståndet inom sitt stift. Däraf framgår, att biskopen från fin cell är i ständ att öfwer Hela ftiftet föra ett werkligt sträckwälde. FJnrikesministern har också i fammaren uttryd: ligen lofwat, att regeringen skall nyttja alla henne till buds stäende medel att åter bringa de tredstande biskoparne till lydnad, och man har för den skull sannolikt snart att wänta åtskilliga lagförslag å samma art fom de af preussiska regeringen fram aga.