—————————————————————.— ä—— —ä— 16m7—(—ä—ö — — d — Brakande gick golfvet sönder. Lachner uptog de stycken hvaraf det var sammansatt, och rörde omkring i gruset oaktadt det damm, som upsteg därur, men lyckades dock ej finna, hvad han sökte. Under arbetets lopp hade han blifvit varm. Han drog därför rocken af sig och lade den på en stol. Hans blick riktades därvid åter mot bilden som han ånyo belyste. Med huggjärnet bultade han på väggen, och det lyckades honom verkligen ott fluna ett ställe, som klang ihåligt. Detta ställe befann sig två fot under dolkarne, och det på ett ställe. hvarest trappsteg voro invirkade uti gobelinstapeten. Här gjorde Lachner en uptäckt, som upfylde honom med fröjd. Ett af dessa afbildade trappsteg, hvilket beskuggades af en pelare, visade vid den noggrannare besigtningen en liten afskuren kvadrat, hvars ytterlinier knapt voro synliga, emedan de öfverensstämde med teckningsstrecken. — Fru von Pignitzer var ytterst förvänad öfver sin tillbedjares atgöranden. Hon kunde icke begripa, hvad han egentligen bade för en afsigt. Lachner stack nu bladet af sin knif uti denna fyrkant, och därigenom lyckades det honom att utdraga en liten låda. Fru von Pignitzer stod betagen af förvåning och vrede, ty hon hade ej haft någon aning om tillvaron af detta hemliga förvaringsrum i tapetväggen. En tanke for henne genom själen; hon darrade och hennes blick mulvade. Det är förräderi! ropade en stämma inom honom. Kaunitz ville blott upsöka ett hemligt gömställe här, och för att lyckas däri, hycklade han kärlek till mig! Lachner tog, som Aurora tydligt såg, åtskilliga papper ur lådan och gick med dem till bordet samt genomsåg dem hastigt. Innehållet af den första skriften, som han fick tag uti, tycktes ej särdeles hafva tillfredsställt honom ty han sammandrog ögonbrynen dystert och kastade den med förtrytelse på bordet. Men den andra i ordningen, hvilken utmärkte sig för sin ovanligt hvita färg, förtjuste honom särdeles. Knapt hade han genomläst den, förr än en lycksalighet strålade ur hans anletsdrag, som bragte Aurora på den tanken, att han måste hafva funnit ett testameute, som gjorde honom till arfvinge af minst en million. Han kyste dokumentet med häftighet, och sade, medan han rigtade en tacksam blick emot höjden, halfhögt: — Gud ske lof! Hon är räddad! Aurora uthärdade ej längre. Hon sköt locket åter för öpningen i dörren, vacklade till soffan och nedföll därpå. Jag måste taga reda på, tänkte hon, hvad det är för ett papper, som Kaunitz har bemäktigat sig. Ack, hvilket förräderi han begått mot mig! Alt var hyckleri och förställning! — Nu är jag glad ändligt för det Freiberger ej tog emot medicinen för sin broders räkning. Jag kan själf göra ett värdigare bruk däraf. Så fort han satt sig i besittning af dokumentet skyndade Lachuer att, så godt ban kunde åter insätta de upbrutna styckena at golfvet, och det lyckades honom utmärkt väl. Han var i sanning en man med mångsidig förmåga. Utan att hafva lärt snickareyrket, gjorde han sin sak så väl, att en oinvigd knappast skulle hafva märkt att golfvet varit öpnadt. — De öfriga papperen, hvari förekommo allehanda uttryck och hänsyftningar, som hade afseende på sällskapet Eufrosynes förhållanden, lade han alla tillbaka på deras förra plats i lådan. Han gjorde detta mycket skyndsamt, ty vid anblicken af dessa papper kände han en särdeles bäfvan, som vida öfvervägde hans nyfikenhet att taga reda på förbundets hemligheter. Hastigt började han därefter att på det framlagda ritpapperet klottra allehanda geometriska och arkitektoniska figurer utau val och öfverläggning. Hans händer darrade därvid af rörelse, och endast långsamt vunno de åter stadga, Sedan han en liten stund varit sysselsatt därmed, tog han äter på sig rocken och gömde det anträffade dokumentet vid sitt bröst inun