Ett ord till ortens landtbrukare. Under denna rubrik förekommer i Ulricehamns Tidning en of H. Spaak undertecknad längre ups sats, ur hwilken wi tilläta of låna följande, för wåra läsare på landsbygden kansle icke owigtiga uplysningar. De till orimlig höjd updrifna kreatursprisen i förening med flera års rika stördar ha wändt wår upmärksamhet alt mer och mer på husdjursskötseln, hwadan äfwen kreaturens antal alt för mycket ökats. Att dessa rika år förr eller senare skulle taga slut, ha wål kunnat befarats, men man har i de flesta fal; ej, genom att spara öfwerblifna fodertillgångar, fom förekomma werkan af ett få rare år. Ett dylikt stär nu werkligen för dörren, od) ehuru wi, hwad sädesskörden beträffar, ej här i orten ha mycket att klaga öfwer, synes dock hö fföcden blifwa knapp, ja på många ställen under hälften. Följderna häraf blifwa oberäkneliga, få wida wi icke i tid söka förekomma dem, ty utom det, att kreatursprisen nedgå alt för mycket, om alla wilja sälja, och få funna föpa, få minskas naturligtwis nästa års gödfeltilgång alt för mycket, hwilket menligt inwerkar, ide allenast på följande på följande års, utan till oc) med på flera därpå grödor, såwida man ide genom inköp af arti ficiellja gödningsämnen will oh kan rädda fig i detta fall Men därtill fordras pengar, och då sädesgrödan blir swag och ladugårdsaftaftningen ringa eller ingen, få har landtmannen ej medel att köpa för, hwadan ytterligare misswäxter lätt äro att befara. Låtom oss därföre i tid tänka på de utwägar, som stå oss till buds, och wi stola sinna, det Försynen försett oss med medel, blott wi wilja anwända dem. De ämnen, hwilka utgöra goda fodermedel, äro i första hand löf af björk, asp, al, hassel, sälj, ast och lönn m fl. Häraf böra mi förse of få myc fet som möjligt, och böra de inbergas senast före medio af defember. Erfarenheten har wisat, att löfhugget under ny är både mera nårande och be gärligare för kreaturen, än det fom huggits på nedan. En del löfsorter, såsom aft, lönn, hassel och något asp affalla så tidigt på hösten, att de ännu äro till en wiss del gröna; dessa böra då genast upsamlas, och om mojligt torkas, eller om detta ej låter fig göra, funna de mydet wäl saltas och härdt tilltrampas i hopslagna lärar. Torkningen går dock oftast godt för sig. Renlaf läfwen andra löfarter) är ett närande foeeråmne, hwilket af kreaturen med begärlighet förtäres, blott de något wänjas därwid; den insamlas under höften, då regn fallit och marten är wåt, hoplägges i högar, hwilka täckas med granris. Grus och kvistar böra noga frånftiljas. Nässlor hopsamlas och torkas, äfwensom wass s säf, hwilka med fördel funna anwändas fom oder. Blaft eller rotfrukter, säsom potatis och rofwor, böra arsläras innan frost kommer, antingen torkas, nedsaltas eller beredas som jurfoder ; detta ut gör ett wärderikt foder äfwen i goda år, men def tillgodogörande har Hittils söga Yiett. Enbär oh enlag utgör äfmwen ett, ide allenast smafligt och helsosamt, utan äfwen ett gansla nä rande fodermedel, synnerligen om enlagen anmäns des till öfwergjutning af sörpfoder. Ett ämne, fom finnes i riklig mängd, men Hwils ket hos oss blifwit alldeles förbisedt, vaftadt det i andra länder under långliga tider blifwit anwändk, t. o m. till människoföda, är swamparne: dessa hafwa stark näringskraft, och böra därföre så mycs fet fom möjligt upmärksammas. Ehuru wi hafwa längt flera ämnen, fom med fördel funna amvändas till nödfoder, få torde nu nämda wara de förnämsta, de lättast tilgängliga, och äfwen fullt tillräckliga, blott wi med omsorg och noggrannhet tillwarataga och anwända dem. Att de ensamt, dels hwar för fig, eller t. o. m. blandade med hwarandra. fule utgöra ett otillräckligt, ja äfwen otjenligt fodermedel, fan ej bes stridas, men det finnes wål ingen ladugårdsegare, som icke har minst hälften wanliga fodermedel, och anwändes till den andra hälften, med förstånd och urslilning af nämde nödfoder, få torde någon egentlig fara för foderbrist ej förefinnas. Wid nödfodermedlens anwändande iakttages, att de olika slagen, så mycket som möjligt, dels sammanblandas med hwarandra, dels med de wanliga foderämnena, fåfom hö, halm, rotfrukter och fäd. Löf af olika flag, i händelse det faftfitter på fina kvistar eller torkats i kärfwar, bör antingen afrepas eller ock huggas i korta stycken. — Att låta fodret undergå själfuphettning har ett