Kejsarinnans Grenadierer. Historisk roman af Theodor Scheibe. Öfversättning för eSundsvalls Tidniag N. K.(Forts. från n:r 96.) Fjärde Kapitlet. Freiberger besöker generalarrendatorskan, Aurora sitter på soffan och sjunger samt beledsagar sängen med gitarrspel. Ett lyssnande öra skulle däri hvarken tunnit melodi eller konst men däremot mycken värma, liflighet och eld. Ja, hon hade till och med mäktat höja sig till en äkta bakantisk lyftning. Heunes sång genomgick hela skolan från den ömma, längtansfulla passionens stilla klagan ända till den mest otyglade lidelses högsta hänryckuing. Hon diktade, fantaserade och sjöng, och i hvilken riktning hennes pegas förde henne, visar orden: — Arthur — marter — hjärta — smärta — fröjd — höjd — Arthur.! Dock ser man hos Aurora ingen Arthur, ej heller något föremäl, som kunnat väcka fröjd eller smärta. Framför henne på bordet brinner den lilla lampan. En halft genomskiulig bild, föreställande en stilla sjö vid månljus, beskyggar hennes ansigte. Fru von Pignitzer tröttnade snart vid sången; lade bort gitarren, stälde armen på soffkanten, lade hufvudet i hander och försjönk i