grufybg IULU ndålltta TPIMLM. . Det war emellertid en wäldig araföpning. Iäggarne höjde fig 18 alnar från grafwens botten, hwilken bildade en ganffa widsträckt plan, då der kunde rymmas få mycket folk. D:r Hildebrand — mår kunnige och wälwillige ledare — upsteg på ett litet stenkummel, bildadt af de stenar i arafwen, som skyddat den uptagna urnan och) redogjorde för ättehögens bildande samt för det mid gräfningen gjorda fyndet. Man hade walt en plats, där naturen redan bildat en uphöjning. Här brändes liket och nedsattes urnan, omhägnad af stenar, och däröfwer upkastades den waldiga hö gen, jom ännu, efter århundradens jättning, höjde sin topp 36 fot från bottnen, men fom genom sitt uphöjda läge tedde fig wida högre. Fyndet war det wanliga i dessa högar: kol och ben, några efbitar samt några brons och järnstycken äfwensom en romerst camee. Högens ålder trodde fig d:r Hildebrand kunna bestämma till omkring 4:de århundradet. Man besökte därefter gruppwis den gamla fyrfan, fom utgör en del af äldsta krisina kyrkan. J en ra kista förwarades ett gammalt träbeläte, som tydligt tillhört ett krucifir, ehuru sägnen däri lärer welat finna en bild af guden Thor — en Elen Thor i sanning. En i kyrkowäggen inmurad runsten, med fors och drakslinga, war något nytt för främlingarne. Några fornforskare. Bild från fornforifaremötet. Oppert, professor wid College de Francs i Paris. Hör til dem bland kongressens Iedamöter, fom owilkorligt tilldraga fig upmärksamhet. Han har ett rundt, rödlett ansigte, bruna, eldiga ögon, gråsprängdt, rundklippt hår, fom faller ned vå halsen. Han är en liflig natur och fan sällan en längre stund fitta stilla. J tribunen ytrar han lig wårdadt, elegant och med mangsidig lärdom. Oppert har, sasom bekant, tolkat kilslriften på de assyriska monumenterna. En karakteristist perjon:lighet är äfwen preusfiska geheimerädet baron von Ovast. Det är en gammal, kraftjull man, fom ännu bewarat hos fig ynglinga-entbufiafmen. Det ffarpt tecknade hufwudet, med tätt, grått hår, den fina profilen och den korta, breda hakan, omgifwen af ett fort, grått skagg, gifwa ett intryck af gammaldag kärnfasthet. Det war baron von Övast, fom under feften på Hasselbacken föreslog stalen för den andliga frihetens hjälte, wår store Gustaf IL Adolf. D:r Lerch, delegerad från Ryf: land och sekreterare i arteologifta kommissionen i Petersburg, är framftående lärd, mångkunnig i de fentral-afiatiffa språken samt historiska od) gevs grafilfa förhållandena. Han har gjort långa re: for, ända in i det chivaniska landet. (ur P. L.) J tidningen Upsala läses följande bidrag till dessa teckningar: Bland de upträdande främlingarne utmärkte fig isynnerhet genom ett fördlaktigt och tilltalande ytre fransmannen de Quatrefages och italienaren Pigorini. Den förres bleta, intelligenta drag ut: kryckte denna höga, öfwerlägsna inre storhet, fom stundom äfwen i det ytre utmärker wetenskapens herorer. Hr Pigorini hade ett ansigte af tas sist stönhet. — Geheimeradet von Lvast war en bister liten gubbe, som hade en ljudelig stämma, och hwars pämnar om germanismen framkallade kraftiga gen: sägelser. Hr Fules Oppert föddes i Hamburg den 9 juli 1825 af ioraelitiska föräldrar. (Den judiska här: komsten framträder odfå något i hans intressanta anletsdrag.) Efter att i sin fädernestad hafwa idkat klassiska studier, egnade han fig till en början åt matematiken. Han lemnade dock sedermera denna wetenstap och begaf sig till Heidelberas universitet för att studera juridit, men kärleken till filologien förde honom snart till Bonn, hwarest han studerade sanskrit för prof. Lassen och arabis ska för Freytag. År 1847, blef han, efter att hafwa studerat twå år i Berlin, filosofie dektor i Kiel, sedan han därstädes förswarat en afhandling om Åndiernas kriminallagstiftninxi. Den unge wetenskapsmannen sysselsatte fig nu en tid med spesialstudier i 3end-fpråtet och ganunal-perfiffa samt utgaf i Berlin ett wetenskapligt arbete: Ljudsystemet i det ganmmal-perfifta fpråtet. Då hr O. till följd af fin religionsbekännelse icke kunde hoppas på någon befordran wid de tyska universiteten, begaf han sig till Paris. I Frank rike, hwarest han därefter warit bosatt, fullföljdes de silologiska sindierna, hwarjamte han började en widsträckt författarewerksamhet. Uti Revue ar: cheolagique oc Journal afiatigque publiserade han upsatser, rörande det persiska språket och de i Persepolis funna kilinskripterna. Dessa me tenskapliga arbeten fästade fransta institutetn ups märtsamhet på honom, i det att han wed offent ligt understöd afsandes på en wetenskaplig erpedition till Mesopotamien. År 1855 erhöll han af underwisningsministeriet updrag att taga fännedom om de arkeologiska museerna i England och Tyskland, hwarefter han emottog proresfionen i sanstrit wid det kejserliga biblioteket. dr O. har afwen sysselsatt fig med det gamla Babylons topografi och har upgjort en planritAM dara am E FM KK A 2— tina AC. — Å