Sundsvalls tidning – 18 augusti 1874, sida 2

— Om han blott ville lemna fönstret. Hans näsa skiftar redan i alla regnbågens färger. Månne han utsätter den för blåsten för att ännu mera förhöja dess färg? — Hum! det ser ut, som om han lagt sig där på lur fortsatte Westmaier, efter att återigen hafva tittat ut. Han synes ej vilja gå sin väg så fort. Det är högst oangenämt. — Om ock oangenämt, är det dock ej farligt. Vare sig att han tittar ut eller ej, beger jag mig nästa ögonblick på flykten. -— Men han skall slå larm! — Låt honom skrika! Ingen vakt är upstäld, som kan förhindra mig. — Om han skulle skjuta efter dig? — Så träffar han mig icke. — Jag följer dig, — Nej, min broder, det kan jag ej medgifva. — Hvarför icke? — Hvarför skall du ändamålslöst störta dig i faran? Derute kan du ej bjälpa mig. Ser man mig fly och dig följa mig, betraktas du naturligtvis som min medbrottsling. — Som du vill då. — Det är högst ogerna, jag blottställer Aldrigfull för att invecklas i en obehaglig undersökning; men han måtte väl hafva det vettet alt säga, att han lemnade dörren oläst, när han gick bort? — Jag skall säga honom det. — Nu är jag färdig. Ötverstlojtuanten är äann kvar vid fönstret — Har du penningar på dig? — Huru mycket behöfver du?