Sundsvalls tidning – 13 augusti 1874, sida 3

liga wärde, oh ånyo ställt dem till deu fattiga kvinnans förfogande. Detta är ett drag af många af de olyfor, fom wåra lagar medgifwa. Om tvinnan baft rätt till skydd för 400 tronors wärde, är möjligt att hon ej fatt fig i skuld, emedan till hennes lyda kredit blifwit henne nekad. Bättre att lägga fig utan af: ton ward än stå upp med skuld, säger Franklin. Bättre hade oc) warit, att kvinnans fon gått i sina gamla fläder, än att hennes enda lifs och bergningsmedel skulle Henne beröfwas. Genom en tag, fom ftyddar det nödwändigaste af den fattiges egendom, skulle måhända förbrufningstrediten något instränkas, och detta more en wälgerning för wårt folk. (Framåt). Bland Karlisterna är öfwerskriften på ett oref till Times, skildrande den behandling, fom en irländare, ODonovan, undergått i fängelse hos tartifterna. IDonovan hade i människowänligt syfte begifwit fig till don Karlos här för att wårda fjufa oc fårade till hands med fin hjälp: på lösa misstantar blef han emellertid kastad i fängelse, och det war blott genom ihärdigheten hos en medlem af Röda korsets sällstap, hr Furley, fom han undgick döden och befriades. Wi läta Honom själf berätta: Sex hela månader har jag warit inmurad i fäns gelset i Estella, hwilket mäste, efter alt hwad jag erfarit, wara wärre än Smwarta Hålet i Kaltutta, od) ingenting utom en otroligt feg tropsbyg nad har gjort, att jag kommit därifrån med lifwet. Tänt ev att under twå månader midt i wintern nödgas ligga på ett kallt stengolf, utan få mycket fom en öfwerrock att betäcka fig med, och att om morgnarne upstiga — d. w. s. om man war i ständ dertill — sty i hwarje led af köld och gitt! Efter denna tids förlopp utdelades något halm bland fångarne, men så litet, att jag med swärighet kunde af det fom föll på min lott, göra mig en kudd. Födan mar derjemte få dålig den funde mara och få ringa, att mi nätt och) jämt kunde uppehålla lifwet. Twå gån ger om dagen serverades oss den usla tosten, bestående af ett halft uns garbanzos (ärter) med några stedolad kokt salt watten och ett stycke swart bröd, så stort som en hand och smakande som murbruk. Sådan war den näring, som under månader bestods oss olyckliga. Till sist, i slutet af februari, öfmergäfwo mig alldeles trafterna. Så låg jag under fyra dagar, under det sanslöshet så småningom smög fig öfwer mig tills jag slutligen war ur stånd att lyfta min arm eller wända mig. Då, men ide förr skickade fängelsedirektören, fom fann att jag ide kunde wäckas ur min letargi, efter en sältstär, fom lät bära mig till ett sjukhus. Men under min sömnsjufa hade en särdeles obehaglig omständighet inträffat. Fängelset hade nämligen bokstafligen blifwit öfmerlupet af löss, loppor, wägglöss oc) myror, få att det, för att förskaffa mig någon fömn, blef nödwändigt att underkasta mina tläder åtminstone en timme hwarje dad en omsorgsjull undersökning och reningss process. Öronen Hade jag dessutom tillstoppat med tuggadt papper för att hindra dessa outtröttliga plågoandar från att, fom de brutade, frypa in deri. Under den långa tid jag låg känslolös hade emel: lertid den ena legionen af dessa parasiter efter den andra rigtat fina anfall på min stackars kroppshydda. De hade borrat fig in i mitt fött oc) förötat fig få, att min kropp war öfwerhöljd af warjlytande får, fom först efter upprepade behandlingar med salfwor eller warma bad upphörde att smärta mig. Dock har jag berättat nog härom, för att gifwa en swag framställning om hwad jag genomgått — ty i fon ning tenna berättelfe är ingalunda af roande flag. Den omedelbara orsaken till min fängsling war den att jag på mitt Bord hade lemnat en liten medisinflaska fom jag plägade begagna säsom sömngifwande mes del, och den padre cura, i hwars hus jag bodde, frågade mig bwad det mar. Jag sade genast att det war ett opiat och äfven hwartill det begagnades, hwarpå den gamle skurken utan att låtsa om nås gonting hemligen underrättade myndigheterna om att jag innehade gift oh utan twifwel i en brottelig afsigt. Derpå kom en tapten wid namn Dufour och anhöll mig. Jag fördes genast till Elizondo, kommendant i LNavarra fom högtidligen dömde mig säsom utskickad från Ronda fecreta i Mar drid. Hwad Ronda fecreta war för något, wet jag ännu ide fäöfert, men troligen är det ett fällskap intransigentes, hwars mål är att rödja ur wägen alla afpiranter på spanska tronen. Döm om min förs wåning, då man helt kallt underrättade mig om, att jag utan twifwel wore en lönmördare lejd att förgifia Corl XII. En kvick herre frågade mig iros nifft vu det mar med min män Contreras od) om jag nyligen fett Pablo Anglo. Hmwem den fiftnämne personen är, känner jag icke och tan ide häller erinra mig hafwa haft nöjet att träffa en pers fon med detta namn. Min fullkomliga okunnighet om något slags sammanswärjning ansägs såsom ett forte trots och beslut att ide röja mina medbrottelingar. Så sändes jag till Estella, och där har jag warit, tills jag för fjorton dagar sedan und flapp. 26.