Sundsvalls tidning – 13 augusti 1874, sida 2

Fornforskaremötet i Stockholm. (Arkeologiska kongressen.) Första mötesdagen. J lördags kl. 10 f. m. samlades ånyo mötets ledamöter i Riddarhussalen. Samlingen war un: gefär lika talrik fom wid inwigningsmötet. Det ämne, fom under förmiddagens lopp dryftades, war den frågan: Swilka äro de äldsta spåren af människans tillwaro i Swerige? Frih. Kurck, gjorde i ett skriftligt föredrag en fammans fattning af de för frågans befmarande märtligafte fornfynd i Skåne, Bohuslän oh Upland. Där näst redogjorde prof. Worsaae för de fornlemninz ar från stenåldern, fom förekomma i Danmark Han indelade ftenåldern i twå olifa tidrymder, därmid tagande til indelningsgrund den större eler mins dre grad af fulländning fom de funna ftenredaffapen företedde. Den förra, utmärkte fig genom en mindre noggrannhet i tillwerkningen af enredastaper, under det att desfa redstap, då de förskrifwa fig från det senare tidftiftet äro mera omsorgsfullt arbetade. Talaren omnämde äfwen att han gjort den iakttagelsen att stenyxor och stenhammare, som anträffats oh tillhöra det första af dessa tidsliften, i allmänhet ide ega något bål för skaftets infättande, hwilket däremot är fallet med det andra tidstiftets ften-wapen. Efter ett sammanställande af alla de omständigheter, fom mid frågans befwarande borde tagas i betraktande fom talaren til den slutsats att man eger otwetydiga bewis därpå, att wårt land redan under fenare delen af den första stenåldern warit befolkadt. Efter detta föredrag upträdde åtskilliga talare såsom hrr Evans, Betrand, Quatrefages, Engel hardt m. fl. En af dessa talare wille förlägga tiden för Skandinaviens bebyggande till ett ännu tidigare skede än hr Worsaae ansett böra ske. Klockan half tre på eftermiddagen samnanträdde mötet ånyo för att dryfta den andra frågan: Kan man upwisa de wägar, som bernstenshandeln i forntiden tagit? Professor Hamys slildrade i ett längre tal åtslilliga arkeologista fynd i Frankrike, hwilka i fin mån kunde tjena till frågans bely: sande. Särslildt fäste fig talaren en längre stund wid åtffiliga i närheten af Paris werkstälda gräfningar. Under dessa hade man bland annat på: träffat benslärfwor efter människoskelett, hwilka ans tagligen förstrifwa fig från den äldre stenåldern. Talaren framstälde afbildningar af dessa fynd. Dr Stolpe upläste därefter ett skriftligt affattadt före: drag. Enligt talarens förmenande hade bernftenshandeln, för få widt man af de äldsta täljtrifter och de tidigaste arkeologiska spåren kunnat finna, hufwudsakligen gått twänne wägar, nåmligen dels från Östersjön öfwer fastlandet till det sydliga Europa och dels från Englands sydkyst sjöwägen till Medelhafwets hamnar. Professor Capellim redogjorde för åtskilliga bernstensfynd i Jtalien företrädeswis i dess norra del. Likaså meddelade hr Evans underrättelser om några högst intres fanta bernstensfynd i Storbritannien. Bland dessc fynd hade man iakttagit en mängd prydnader, få fom halsband, armband oc ehuru i mindre an tal s. k. cous.