rande ståndpunkt. Professor Capellini framförde italienska Tron prinsens wänliga hälsning till Swerige och staden Bolognas till kongressen. Professor Worsaae från Danmark föreslog 1007 let af mötets byrä. Kl. 6 samlades mötet till festen på Hasselbacken — ty wärr ej gynnad af få wactcert wäder fom man skulle önskat. Rent språk i våra tidningar. Wid det i Örebro hållna fjärde tidningsmannamötet har för slaget därom wäckt ett lifligt meningsbyte, för hwilket wi, efter G. H. o. S. T. meddela: Ordssliftet öpnades af hr Hedlund. Ehuru det måhända funde tydas underligt, hade han mågat upmana fina kamrater här ati strifwa swensta. Han hade fjäll kommit til medwetande utaf det upblandade språk, man slref, genom att en gång i en stomakarewerkstad just här i Örebro för några och tjuau är sedan få hwad han sjelf slrifwit tritiferadt af handtwerkarne, fom ej förstodo de främmande orden. Man firefwe ide blott för falongerna utan äfwen för stugorna. Hufwudsalen wore att sträfwa efter att ej låna uttryck från här och hwar, döda wi nu också ett och annat gammalt ord, ett böra wi dock ej döda, nämligen ipråfets egen bildningskraft, dess förmåga att afla ord och former efter egna lagar. Han bad, att man noggrannt måtte slilja mellan ipråkrensnin: gen och nystafningen; af den senare wore han ej obetingadt tillhängare. Ördförnaden upläste ett utlätande, insändt af redaktör Struve i Sundswall, fom helt och Häl: let flöt fig till förslaget. Hr Ridderstad instämde med hv Hedlund. Förs talde, att han en gång läst en roman, full av ut: ländffa ord, och att han förbittrad nära på hade slungat den i wägqen. om ej faderskärleken hållit honom tillbaka — han hade nämligen fjelf itrifr wit den 10 år förut. Man borde återgå til få enkla ord fom möjligt. Päpekade, att poesien i allmänhet wore renare än prosan, som tatuerats i alla möjliga färger. Hr Björkman från Karlshamn hade själf bat plogen gjort den erfarenhet, att striftspräket ofta war obegripligt för menig man. Sökte nu få godt fig göra lät firifwa swensla, men erkände att för dem, fom ej studerat spräket, woro en ordbok, med y fte att ersätta de främmande orden, af nöden. s Hr Gumelius flöt fig warmt till förslaget. En noggrann följdriktighet wore omöjlig att åftadfonuna, riktningen borde dock wara kiar, om också en och annan ytterlighet ej kunde undwikas, så wore därföre wäl ej saken dalig. Hr Kjellberg från Linköping war ifrig för ipråt: rensning, hade dock äfwen mäst öfwersätta ord i G. H. L. när han intog meddelanden därifrån. Hr Flodman från Stockholm instämde i förflagens önslningsmåäl, emedan sinnet för språk hotar med att dö ut. Trodde dock ej det wara nödigt att gå alldeles få långt fom förlagsställaren. Det wore wäl sannt att poesin är renare än profan, men det beror därpå att swenska uttryck för fänflolifwet lättare funna finnas än fådana för de abstrakta begreppen. Mot dem, som woro rädda för att göra en åter: gång, wille han upläsa mottot på den slrift, Welt: göta landsmälsförening lagt på wärt bord, det war af Geijer och löd: Het finns en återgång, fom ej blott är möjlig utan äfwen under alla tider och omständigheter loflig och nyttig, det är återgången till fig själf. BVifall til förilaget yrkades widare af hrr Zanz ders, Hedwall och Warburg, den sistnämnde dock betonande, att man först borde söka göra nya ord: bildningar, ware sig afledningar eller fammanfättz vingar, innan man tillgrep äldre, ofta fwårbegrips iga ord. Hr Hedlund medgaf swårigheten för de bildade eller förbildade att finna ord, fom woro rent swenska. J Olaus Petri och Iesper Swedberg hade mi dock efterdömen på att mi funna öfa ur lands: målen. Frågan ligger imellertid djupare än att wara en blott språkfråga, den utgör en länk i en hel kedja af fosterländska sträfwanden, ty wi fiå twifwelutan wid ett nytt skede: en nordisk pånytt: födelse. Må trädet wara huru skönt i kronan fom hälst, men på jordmånen berodde dot först och främst skönheten, denna jordmån borde wara en fosterländst. Därföre skulle man dock ej inne sluta trädet i en glaskupa, gärna måtte himlens friska windar få spela i def krona, windar brin: gande nytt från östan och westan, blott jordmår nen wore fosterländsk: tungomålet är sannerligen ide något mekaniskt, fåfom nyligen en spräkforskare påstätt, det är wuxet ur folkets Hela känslolif och bör som hwarje annan ytring däraf mwara fofterländsk. Måtte wi därför ej förlora känslan för språket egna lagar. Hr Hedlunds förslag antogs därefter med så godt fom erhälligt ja, sedan det dock först med Jörslageställarens bifall oh på förslag af her Kjell berg, Warburg oh Hedwall erhållit en något förs ändrad ordalydelse i andra punkten. De af mör tet med ia befmarade fråaorna woro: A — — FLpt Er ERAN Po —L—— — —W—