Sundsvalls tidning – 11 augusti 1874, sida 2

hwA 2WA — — —— —— — ——————— att ni redan hununit ett godt stycke väg, och hafva af glädje däröfver druckit ett par glas. Med dessa ord mottog Aldrigfull de återkommande. — Lachner skall praktisera sig ut genom fönstret. här. — Men då ser man honom. — om en stund är det natt, och till dess måste ban håll sig gömd härinne. — Har kaptenen vägrat honom permission? — Nej tvärtom: men öfversten har återkommit och befallt, att ingen får släppas ut genom porten. — Jag tror att jag snart blir degraderad igen. ( — vän Aldrigfull, blir du misslynt, för det sdu anmodas våga något för mig? — Jag vet, hvad en kamrat bar rätt att fordra af den andre, svarade den nybefordrade och jag fruktar ingen fara. Jag sätter äfven större värde på er vänskap och aktning än på alt annat och prisar därföre högt den dag, då jag gjorde er bekantskap. Dock säg själf, Lachner, är mitt öde ej tokigt? Två gånger förut har jag varit fältväbel, men ingendera gången öfver 48 timmar! — Förlåt mig hedersbroder, sade Lachner och tryckte Aldrigfulls hand du är en bra kamrat, och äfven vi äro värda din vänskap. Om jag äfven skulle råka att gå under, må dock ert förbund fortfarande ega bestånd, ty en trogen kamratskap ibland kamrater förhöjer ej allenast lifvets fröjder och gör dess besvärligheter lättare, utan förminskar äfven faran för hvar och en enskild från hvad håll han än må hota. I mitt kritiska läge anser jag mig ännu , ej förlorad, då jag kan lita på er fasta vänPn ennen I I