Sundsvalls tidning – 4 augusti 1874, sida 3

Hwarjehanda. Marsfalk Mac Mahons hästar. Det war oms kring 1835 eller 1836 — med ett ord länge sedan! Mac Mahon war då för tiden blott kapten oh adjutant hos general X ... Wid en stor revy, som kommenderades af hertigen af Orlsans, gällde det att sända ordres til en afdelning. Saken bade warit högst enkel, om ide ett stort dike spärrat wägen för herrar adjutanter. Den ene efter den andre nödgades afstå ifrån företaget. Misslynt, ropade hertigen ändtligen: Finnes då ingen här som tan rida? Då galopperar Mac Mahon fram, sätter öfwer diket och framför fältherrens befalls ningar. Några dagar derefter blef han utnämnd till adjutant. hos hertigen och afgick med honom till Algier. Lerrainen i Afrika erbjuder ofta betydliga fwå righeter för ryttaren. Det war en het dag. Kur lorna hweno omkring öronen på staben, och hela den kringliggande nejden war späckad med Elips por, hålwägar, wattenfall o. m. d. Mac Mahon erhåller än en gång befallning att afgå til trupperna med en depesch. Zag en half skvadron med Er, ropar hertigen. Det fins för mig blott ett medel att tomma fram, swarar den unga officeren, det är att rida ensam, och jag ftall komma fram. Han sätter krokarne i, slår sig igenom en hop araber som wilja spärra wägen för honom. sätter öfwer en forssande bäck och — kommer fram så som han lofwat : Denna djerfwa ridt lade grunden til dagens framgång. Mac Mahons namn sättes på dags ordern och han föresläs til befordring. Åtftiliga år sednare kommenderar general Mac Mahon en armekår wid Magenta. Kanondundret antyder att han bör förändra direktionen för en af fina i främfta, linien stående divisioner. Ej en minut är att förlora. Wägen är fullpackad med ammunitionswagnar, kanoner och tross; men generalen har en god jagthäst, som ännu för få dagar sedan gått i en fteeple-dafe wid La MarcheHästen sätter öfwer ala mötande hinder, Franks rike winner en lysande seger, och general Mac Mahon blir marflalk af Frankrike och hertig af Magenta. Moralen af denna berättelse är, att en god häst tan förhjelpa fin ryttare til ära oh odödlighet — notabene om mannen fan rida. Herr K, tänd för att wilja sprätta med fmå föts ter fick hem ett par stöflor men kunde omöjligt få dem på sig. Då gick han till skomakaren och klagade, men fick till swar: — ÅH, herrn får dem nog på fig dara herrn Har begagnat dem ett par dar.