32 Skrifbläck. Tidning för Wenersborg stad och län7 egnar ampelt erkännande åt en ny forts af ingeniör Strandberg i Jönköping upfunnet strifbläck, hwilket sagda tidning ansett wara det ypperfta hittills upfunna. Sålunda yttras, bland annat: Då det förut efter olita resept fabriferade skrifbläcket anfrätte metallpennorne, blef man betänkt på att på kemisk wäg anslaffa bläck, fom bättre passade för det nya skrifinstrumentet. Många rön hafwa gjorts för att winna ett godt resultat. Hittills hafwa de till benämningen olita bläcksorterna wid begagnandet mir sat sig temligen lita; swårflytande och behäftade med ett geleartadt ämne, fom inmängdt bland in: gredienserna, abfoberat fig fjelft derifrån och i långa fega slarfwor följt med pennan på pappert. Nu tyckes dock knuten wara löst. Ett nyligen i handeln förekommande skrijbläck, fabriceradt af ingeniören Fr. A. Strandberg i Jönköping, synes nämligen öfmerträffa alla andra skrifbläcksorter. Detta fabritat är owanligt lättflytande och har en behaglig ljusblå färg, fom sedermera efter torkningen öfwergår till swart. Stiftsnyheter. Lediga tjänster. Kyrkoherdebefattningarne i Mo och Långsele pastorater sökas före den 5 näftfommande september ånyo. Muskelrörelse utan lif. Man finner ingen rörelse hos den döde, säger den första af Tennyfons Twå röfter: Satsen omwänd, eller att der det fins rörelse, måste finnas Lif, är likaledes en allmän trosartikel. Särskildt flus ter man till medwetet lif, när rörelsen fer ut att wara friwillig. Man öpnar t. er. en liklista förjatt kasta den sista blicken på en afliden wäns anletsdrag innan kvarlefworna föras från grafkoret till graf: wen: oc) man finner litet fulllomligt omwändt eller ligga händerna ej kvar öfwer bröftet, utan äro få flyttade, att de lemna ett omiftänneligt tecken på fortsatt rörelseförmåga. Tanken, att lifwet måste ha åstadkommit dessa rörelser, lägger till saknadens fmärta det bittraste samwetsagg och ångest; och allt för ofta har den sörjande fört med sig ett Kainsmärle, fom han gifwet sig sjelf. Föreställningen om ett äterwaknadt medwetande och en andra död i en lit: tifta till följd of för snar begrafning är för fafangfull att tänka på, den ringaste förmodan, att man warit orsaken till ett få rysligt öde för en medmenniska, är outsägligt kvaljull. För dem, som bära på sådana kval, och dem som frukta ett sådant öde för sig sjelfwa, måste det wara en tröst att weta, att muskelrörelser ingalunda äro något oswikligt bewis på lif. Man tan finna rö: relse hos den döde. Åtminstone hwad ett flags muskelwerlsamhet beträffar, tyckes rörelsens afftannande snarare wara en tillfällig än en nödwändig följeslagare åt döden. Rörelsens fortwaro hos ormar. stöldpaddor och andra lägre former af tif, sedan hufwudet blifwit afhugget, är allom bekant. Den förs klaras wanligen genom de relativt stera nervgange lierna, oberoende af hjernan hos dylika djur. Men det will synas, att många, om ide alla muskler fun: na sammandragas utan denna ftimulus af nerv werksamhet, hwilken ensam mi göra till wilkor för möjligheten af medwetet lif. Ett påtagligt bewis lemnar d:r Brown-Seqvar i fråga om twå halshuggne män. Armarne asskuros och i tretton eller fjorton timmar fammandrogos deras muskler för: medelst retning med galvanism eller metanifta ftimulantia. Efter denna tids förlopp förswunno alla tecken till lif. Han insprutade derefter menniskodlod i den ena armen och hunddlod i den andra. Det Ios kala lifwet återstäldes i båda; musklerna blefwo ir ritabla och kontraktionens styrta högst obetydlig. J den arm, hwari menniskoblod blifwit insprutadt, blef tontraktionen starkare än i lifstiden, men nerwerna förblefwo döde. Wid ett annat tillfälle förwarade samme wetens skapsman en åls öga, som uttagits ur hufwudet wid en tempratur af omkring 30 till 40 gr. Fahr, i sexton dagars tid. Då befann sig ögat i nästan fulltomlig förruttnelse, men pupillen sammandrog sig då den utsattes för dagsljufet. Nervwerlsamhet war omöjlig och mustelstorerna sjelfwa woro betydligt förwandlade, och ändock tommo de i werksamhet. Men det är doc i sammanhang med hjertats och andra organers rytmiska rörelfe, fom man finner de mest öfmerraftande bewisen på muskelwerksamhet oberoende af nervcentra, Diafragman t. er. fan helt och hållet skiljas jrån ryggmärgen utan afbrott i hennes rytmista rörelser. Litaledes fortfor en hunds hjerta att flappa i 48 timmar efter sedan det tagits ut ur djuret och man minnes en karl i Ronen, hwars hjerta befans klappa i 36 timmar efter froppens död genom halshuggning. Annu märkwärdigare är förhållandet, att rörelser som mycket lika efterhärma friwilliga rörelser, kunna ste mid fränwaro of medwetet lif. D:r Seqvard omtalar ett fall, då han blef kallad att bese en pers fon fom war fullkomligt död i kolera, men fom fortfor med wissa komplicerade rörelser, hwilka på ett hemskt sätt gåfwo sken af lif. Den döde lyfte ågtata . — —2 8 må 2 —