Sundsvalls tidning – 30 juli 1874, sida 3

ej är fritänkare kan bli kolportör wid evangelist fosterlandsstiftelsen; således fan en dum person lä ha fin utkomst på detta sätt. K:e. (N. A.) Hr Liljeqwist, fom spår wäder och hwars pri fetia för sommaren för ej länge sedan meddelade i flera tidningar, lofwade 16 till 30 Juni ofta regn Juli 1 till 3 något regn, 8 till 10 regn me åffa, 11 till 16 återigen regn och s. m. HerLiljeqwist, herr Liljeqwist: (fäger nu Westm tidn.) Gör afbön inför hela den bedragna allmän het, till hwars förwillande ui utspridt edra willo meningar: Ni fer ju den stora slilnaden uti att fp wäder ochj prata i wädret. Ni skulle höra alla d wälönskningar, som egnas eder af beswikna jordbru fare och utswultna paraplymakare, hwilka unna ede en hastig förflyttuing till ett wisst, riktigt torrt oc warmt ställe, der det aldrig faller regn, om ej möj ligen af swafwel. Ni må bo i Helfsingborg aldri så mycket få erkänn dock wackrt att ni bara är er smålånding inför mår Herre! Jnstämmes! En fintlig redaktör. 3 en amerikansk tidnin berättas följande histora: En ung man slog fig ne i en upwäkande liten guldgräfwarestad i Westerr oc) började att gifwa ut en tidning. En fort tit derefter ankom en hop falska spelare till platsen, och deras skälmstycken retade inwånarne till den grad att de skickade en deputation upp till redaktören ock anhöllo genom denna, att han måtte dugtigt twåla till skälmarne i sin tidning, i annat fall skulle man uphöra att prenumera derpå. Nedaktören lofwade göra sitt bästa, oc) ganska rigtigt innehöll nästa num mer ett fullständigt blottande af de ifrågawarande bofwarnes bedrifter. Påföljande dag, då han sitter å fin byrå och ars betade på tidningen, inträder en fluftig jättelik figur, bewäpnad med en ftor fnölpåt och begär att få tala med herr redaktören. — Kors, få ledsamt, fir, uts brast denne, redaktören gick juft nu ut, men war god sitt ner och läg en tidning, han kommer nog snart till baka. Den förgrymmade spelaren — ty det war en sådan — slog fig ner i en stol, lade ber nen på bordet och började att rifwa i tidningarna. Under tiden gick redaktören lungt utför trappan. På sista trappsteget mötte han en annan slusk, som röt åt honom, i det han fwängde en ännu förfäre ligare fnölpåt: Sir, hwar åi redattören 2 —Io, blef swaret, han sitter juit nu deruppe och studerar tidningarna ...7 — Jaså, wrålade jätten och tog trappan i ett steg, under det att den sannskyldige helt tyst smög fig undan, doc ej längre, än att han några minuter derefter kunde fe fina döda fiender tumla ut för trapporna med blödande anles ten, hand i hår och knif i strupe. —— —— —