Förfalskaren Strömberg war i måndags instäldt till enskildt förhör inför polismästaren, i närwaro af Skandinaviska kreditaktiebolagets werkställande direktör, konsul Dawidson. Saken är ej ännu så utredd, att offentligt förhör kunde ega rum. Om denna sak skrifwes ytterligare i G. H. o. S. T. följande: Man har, antagligen ur bästa källa, delgifwit Aftonbladet några af de omständigheter, hwilka wäckt wederbörandes inom Standinaviffa freditaktiebolaget misstankar mot häktade grosshandlaren Strömberg. Då man låtit något i denna sak warda kändt, kunde man, synes mig, så godt ha låtit hela sanningen komma i dagen; eller skulle det måhända icke wara öfwerens stämmande med werkliga förhållandet, att alra första anlednin: gen hwarför wederbörande kommo att lägga märke till de Strömbergska wexlarna, war den, att dessa papper wanligen, äfwen om de woro på större belopp, inlöstes tämligen långt före förfallotiden? Det will synas som om denna i ty fall beaktanswärda företeelse i och för sig bort utgöra en tillräcklig anledning att närmare efterforska senare inlemnade pappers beskaffenhet hwilket ju under en eller annan förewändning lätt kunnat ske, då man nu ansäg lämpligt att fort: farande räkna bland sina kunder en person, till hwars redbarhet, man måhända hade skäl att ej hysa odeladt förtroende. Trots Strömbergs försigtighet att i förtid inlösa falska wexlar, synes det dock underligt att ide de sedwanliga anmaningsbrefwen någon gång råkat röja honom; detta will man förklara på få sätt, att de af honom dragna od) med salska accept försedda wexlarna warit domicilierade, d. w. s. bestämda att inlösas på annan plats än trassatens egen boningsort, hwadan de på annan ort än den, där wexeln be: lånats, boende fingerade acceptanterna ej upmaftats med några anmaningsbref. Jaa wet ide hur praxis här är i dylika fall oc följaktligen ide heller om denna förklaring håller sträck. Försnillning och förralskning. J mån: dags anstäldes i Stockholms polisfammare ranfatk: ning, angående den of oss redan förut omnämda ftationeffrifmwaren 3. Bark, hwilken gjort sig saker till sörsnillniug och förjalskning. Till poliskammaren hade intendenten wid statens jernwägstrafik inkommit med följande ytterligare uplysningar. Bart, hwilken warit anstäld säsom föreståndare mid resegodsöfwerwigtsexpedtionen å Stockholms Centralstation, hade haft till åliggande att i särskilda, böcker benämda resegodsöfwerwigts böcker, hwarå hwarje blad omfattade twå afdelningar, nämligen Sammen och biljetter å resegodset, införa i båda dessa ardelningar biljettens nummer, namnet å det tåg, hwarmed resegodset afgick, dag, månad och år då detta skedde, bestämmelseorten, refegodfets nummer och stycketal samt afgiften derför. Sedan dessa antedningar blifwit werstälda skiljes den yttersta afdelnins gen af bladet från boten och öfwerlemnades fom äfwerwigtebiljett eller tvitto till den resande, hmwars efter återstoden af bladet utgjorde stamme, hwilken skulle af Bart förwaras för att utgöra werifikation mid redowisningen af influtna medel för resegodsöf werwigt den 2, 12 och 22 i hwarje månad skulle han i särskilda s. k. spesifitationer till kontrollkontoret redowisa alla influtna medel för resegodsöfwerwigt för de föregående tio dagarne och samtidigt insända stammen för uämda tid, på hwilken fpefifikationerna enfamt grunda fig. Bark hade nu dels uptagit af refande föreftrifwen afgift oc upfört i stammen lägre belopp dels af de resande tagit för hög afgift, dels helt och hållet försummat att redowisa för resegodsöfwerwigtsbiljetterna. På detta sätt Hade 915 irouor vd nå gra ören undanfnillats. Bark har såwäl under alla förhören fom i går inför polislammaren bedyrat fin oskuld. Han säger jig aldrig med upsåt ha förstingrat några af statens medel. De origtiga upgifterna fan han ej förklara på annat sätt, än att han, fom alltid först efter tågens afgång ur minnet uptecknat refegodsöfmerwigten och afgisterna därför, i hastigheten kommit att nedskrifwa orätta upgifter. Stoammen till de oredowisade öfwerwigtsafgif. terna har alldeles förswunit. Bark påstår helt frankt att han öfwerlemnat dem till kontrollkontoret. Detta förnekas på det bestämdaste å nämda kontor. Barnamörderska. Från Elffarleby ssrifwes till G. P. Den, 13 dennes spred sig ett rykte, att arbetaren Carl Öbergs enka i Westanå, fattighjonet Anna Greta Rhodin i löndom framfödt ett barn, samt detsamma afdagatagit. Med anledning häraf hölls undersökning i närwaro af socknens barnmorska. Rhodin anträffades ej hemma, men omtalade en med Rhodin sammanboende kvinna, att Rhodin warit hafwande samt föregående söndags morgon fl. 4-tiden gått ut men återkommit och) sagt fig må illa samt åter gått ut och lärer hon då upper hållit sig i skogen omtring Westanå fattighus. För att om möjligt på platsen få någon ledning