Sundsvalls tidning – 25 juli 1874, sida 2

ilade honom till mötes med öpna armar. Dubar beredt oss mycket bekymmer, hviskade han till honom, medan han tryckte hans hand. — Se Lacbner är här! ropades det från alla sidor, och inom ett ögonblick hade de tillströmmande kamraterna slutit en krets omkring honom. — Se, han har förlorat skägget! utropade slera. — Nu är det säkert! sade Plåt, som äfven var med. — Hvad är säkert? frågade Lachner. — Hvar hafva vi falskmyntarne Aldrigfull och Tolfkrus? frågade Hauswald. Dessa ord förfelade ej sin åsyftade verkan, ty grenadieren Pläts mun, som han redan öppat, för att tala, tillslöts åter — Det som inte bränner dig, skall du ej biåsa på! rådde honom en kamrat. — Men anmärkte en annan, han säger ju inte, att Lachner var förklädd till major. — Lefve herr majoren! — Lefve herr öfversteu! sade Hausvald. Lefve äfven korporalerna Aldrigfull och Tolfkrus! — Håna inte, sade Plåt. I dag om en vecka hafva vi mönstring, och då får han fram med skägget. — Tig Plåt, eller ock skall du få se, att vi nog skala tysta munnen på dig, sade en gammal grenadier. — Mycket rätt sagdt, anmärkte en annan. Det står skrifvet: Du skall se och icke se; du skall höra och icke höra. — Jo, i ären vackra grenadierer! utlät sig