Kejsarinnans Grenadierer. Ilistorisk roman af Theodor Scheibe. Andra delen Öfversättning för 4Sundsvalls Tidning N. K. Första Kapitlet. Lachner bland sina kamrater. — Jag får vördsammast anmäla, att jag åter inryckt. Med dessa ord helsade Lachner kapten Agathon, som han mötte i korridoren. — Jo, nu ser han ut som en apa! sade Agathon till honom. Hvad skall jag nu företaga mig med honom! Utan skägg vanställer han hela kompagniet, och i andra ledet kan jag ej ställa honom, därtill är Han för stor! Sin mundering har han öfver alt begrepp förnött. Det heter altid, att så mycket förstöres i tjensten, men det är osanning! Utom tjensten, när man lemnar dessa skälmar ur sigte, förslita de mundering med en fröjd, som jag ej kan begripa. Gör sig nu grann, ty herr öfversten har befalt, att han genast efter sitt inryckande i kompagniet skall upvakta honom. Det förstås af sig sjelf, att han måste ha på sig full packning, när han skall visa sig för sin schef. En half timmes tid gifver jag honom. Höger om, marsch! I kaserorummet fann Lachner blott en af sina intima vänner, nämligen Hauswald. Denne