ide länge sedan till postmästare i Söderhamn ut: nämde majoren L. O. Löwenadler har nämligen redan anhållit om tjänstlighet. Reflexionerna — ja, de äro gjorda så ofta, att wi icke i dag ha lust att uprepa dem säger D. N. Tidningsmännens möte. I Nerikes Alehanda läses: Förslag till öfwerläggningsämnen afhandla frågorna: om rent swenstt språk med riktiga ordformer och ordnad stafning (3 förslagställare); om anskaffande af hyggligt papper til hyggligt pris 2 förslagsställare); om annonswilkoren; om tillgång till statistiska m. fl. betänkanden; om pressens förhållande till myndigheter; om tryckffrihetslagens tidsenlighet; om de utländska telegrammen; om postwerket och tidningarne samt om fors bandsportot; om rättegängsafdelningens form och om wal af följetong; om bildande af en publicistförening; om en ålderdomsoch understödskassa; om anmälan af norff:danftt boknytt. Förslagsställare äro herrar Andersjon-Edenberg, von Bergen, Flodman, Gumeelius, Hedin, Hedlund, Jsidor Kjellberg, Ridderstad, Serrander, Struve och Zanders. Gripenstedtiana. Till 1835 års Mariebergskurs hörde ett stort antal sardeles rikt begäfwade unga män. Så förekommo å namnlistan för denna kurs: Gripenstedt och gre we Henning Hamilton, hwilka bada sutit wid konungens radsbord, Beijer, öofwerste och schef för statens järmvägsbygnadstityrelse, Nordenswan, f. d. generalmajor, Schitzercrantz od) Berg, båda f. d artillerischefer, Edman och Wiggman, den förra f. d. öfwerstelöjtnant wid artilleriet, den senare f. d. major wid ingeniörkåren, Nycander, död fom byråfdef i fivildepartementet, Lavsn, kommendörkapten, Hedengren, den aflidne riksdagsmannen, Flygare, wid Göta artilleri, tidigt afliden, den rikast begåfwade af alla. — Sedan någon tid har det berättas, att ej mindre framlidne exellensen Manderström, än äs wen grefwe Henning Hamilton i Riksarkivet deponerat hwar sitt förseglade konvolut med före skrift, att de ide få öpnas förr än efter wiss, be ftämd tid och bar man förmodat att desfa depofitics ner innehålla atskilliga förklaringar angående wåra politiska förhållanden til Danmark åren 1863—64. Wi funna nu meddela, att ämen frih. Gripen: stedt lemnat i enskilda händer anteckningar rörande samma tilldragelser, och däribland en fullständig berättelse öfwer en för frågan afgörande konferens på Ulriksdal i september 1863. Arkeologiska kongressen. Då häljotilftåndet i hufwudstaden nu ar wäsendtligen förbättradt, är det att antaga att utländska och swenska me tenskapsmän ide af fruftan för den rådande fjutligheten skola afskräckas från att deltaga i denna kongress. Det är följaktligen ide osannolikt att mängden af resande blir ansenlig, hwadan det torde wara försigtigast af dem, som ämna sig hit wid detta tillfälle, att på förhand göra fig förfäkrade om logis. Det säges nämligen att 200 rum äro bestälda på Grand Hötel för utländska fongressmedlemmar samt att man önskar, men ice kunnat erhålla flera rum på detta ställe. — Ryttet will meta att konungen och drottningen skola å Drottningholm mottaga de hit anlända främs mande wetenskapsmännen. Antalet af dem som anmält fig wilja deltaga i den mellanfolklige antropologiffrarfeologifta fongrenssens i Stockholm sammanträdande sjunde möte, upgår till omkring 1,100, hwaraf 600 swenskar och 500 utlänningar. Xylografen Lindenbergs död. Då denna olyckhändelse, hwilken inträffade under samma wåldsamma form, fom kräfde dr Sohlmans lif, egde rum under något misstänkta omständigheter, har på anmodan af landhöfdingeämbetet Erono